Utagawa Hiroshige

Utagawa Hiroshige (1797-1858) är främst känd för landskap och kacho-e, men i början på sin karriär, innan han riktigt funnit sin specialitet, gjorde han tryck i de vanliga ukiyo-e-genrerna. Med landskapen kom emellertid flera innovationer, både i komposition, motivval och teknik. Hiroshige räknas, med rätta, som en av de största träsnittsmästarna.

Landskapsbilderna gjordes i allmänhet i serier. Mest kända är

"The Fifty-three Stations of the Tōkaidō" (1833–1834).
"The Sixty-nine Stations of the Kisokaidō" (1834–1842), som han gjorde i samarbete med Keisai Eisen.

Porträtt av Hiroshige

gjort av Kunisada

Hiroshige är en av de få japanska träsnittsmästarna som varit och är berömda i västvärlden även utanför den lilla krets som är specialintresserad av japansk konst. Han hade stort inflytande på de franska impressionisterna, viss rysk konst och flera andra europeiska konstnärer. Som landskapskonstnär är han i den yppersta världseliten.

Hiroshige hade flera elever. Bland dem märks Hiroshige II, Hiroshige III, Utagawa Shigemaru, Utagawa Shigekiyo och Utagawa Hirokage.

Hiroshige

10th Station

Från The Fifty-three Stations of the Tōkaidō

1833-1834

Hiroshige

38th Station

Från The Fifty-three Stations of the Tōkaidō

1833-1834

Hiroshige

45th Station

Från The Fifty-three Stations of the Tōkaidō

1833-1834

Hiroshige

14th Station

Från The Fifty-three Stations of the Tōkaidō

1833-1834

Hiroshige

Autumn Moon At Ishiyama Temple

Från serien Eight Views of Ōmi

ca 1834

Hiroshige

Hirai Mountains

Från serien Eight Views of Ōmi

ca 1834

Hiroshige

Night Rain in Karasaki

Från serien Eight Views of Ōmi

ca 1834

Hiroshige

The Drum Bridge and Sunset Hill at Meguro

Från serien One Hundred Famous Views of Edo

Hiroshige

Robe-Hanging Pine, Senzoku Pond

Från serien One Hundred Famous Views of Edo

Hiroshige

Tsushima, Tenno Festival, Owari Province

Från serien Famous Views of the Sixty-odd Provinces

Hiroshige

Naruto Whirlpools, Awa Province

Från serien Famous Views of the Sixty-odd Provinces

Läs också:

Hiroshige: Kacho-e

Hiroshige: Fiskar

Eisen & Hiroshige: Sixty-nine Stations of the Kisokaidô/Nakasendō

Ukiyo-e of the Week: Hiroshige

Utagawa Kunisada

Utagawa Kunisada (1786-1865), ibland kallad Toyokuni III, var en av de få träsnittskonstnärer som i sin samtid var verkligt populära i Japan. Kunisada var en japansk superstjärna i branschen, kanske större än någon annan varit, mycket kändare i samtiden än t ex Hokusai eller Hiroshige. I väst har han emellertid setts som relativt obetydlig ända fram till 1990-talet. De senaste decennierna har han omvärderats och fått en plats bland de mästare han tveklöst tillhör.

Porträtt av Utagawa Kunisada, gjort av hans elev, Kunisada II

Kunisadas produktion är jättelik. En majoritet av verken är yakusha-e. Men där förekommer även bijinga, sumobrottare och surimono. Han är också känd för sina Genji-e, bilder med scener från Genji Monogatari. Som bokillustratör gjorde han främst shunga. Kunisada målade också.

Under hela sin karriär utvecklade och förrändrade Kunisada sin stil, men uppenbarligen var han alltid i fas med sin publik.

Utagawa Kunisada

Crab runs along water

Surimono

Utagawa Kunisada

Hours of the Yoshiwara

1818

Utagawa Kunisada

Autumn moon over Miho

1830-1839

Utagawa Kunisada

The courtesan Karakoto, kamuro Karaki and Karano of the house Kukimanji

1847

Utagawa Kunisada

Sumo wrestler Musashino Monta (1810-1861)

Mellan 1848 och 1854

Utagawa Kunisada

Father and Son Members of the Forty-Seven Rônin from Chûshingura

The Treasury of Loyal Retainers

ca. 1845-1860

Utagawa Kunisada

Actor Ichikawa Danjuro VIII as Kagekiyo

1852

Utagawa Kunisada

Ichikawa Ebizō V as Kazusa Shichibyōe Kagekiyo

1852

Utagawa Kunisada

An Elegant Genji in Snow

1853

Utagawa Kunisada

Danjūrō Ichikawa V as Fudō-myō-ō in Fudō

1850

Shōki

Shōki, eller som han kallades i Kina, Zhōng Kuí (eller Chung Kwei), var en demondödare, eller man kanske ska säga demonkväsare. Han ansågs skydda mot demoner och sjukdomar. Ursprungligen kommer han från Taoismen i Kina och förkommer på bild i Japan så tidigt som på 1100-talet. Men hans popularitet i Japan kulminerade under Edoperioden och han ingick i ukiyo-e-träsnittens motivkrets.

Shōki avbildas oftast som en stor och ful man med en lärds huvudbonad, en ibland grön kappa och stora stövlar. Han ses ofta i kamp med demoner.

I röda tryck, så kallade aka-e, ansågs Shōki skydda mot smittkoppor.

Okumura Masanobu

Shôki the Demon-queller 

1725

Nishimura Shigenaga

Shöki the Devil Queller

1740-talet

Katsukawa Shunsho

The Actor Ichikawa Danzo III as Shoki the Demon Queller in the Play Date Moyo Kumo ni Inazuma,

Performed at the Morita Theater in the Tenth Month, 1768

Legenden berättar att Shōki ursprungligen var läkare i Shensiprovinsen i Tangdynastins Kina. Han examinerades för att kunna träda i kejserlig tjänst. Resultatet var lysande, men han avvisades för sin fulhets skull. Då begick han självmord. Kejsaren blev då mycket upprörd och beordrade att Shōki skulle begravas i grön svepning, något som normalt var reserverat för kejsarens klan. I gengäld svor Shōkis ande att han skulle beskydda kejsarens familj från ondskefulla och sjukdomsskapande demoner.

Där finns också en annan variant på legenden, där Shōki misslyckades i examen, och begick självmord av det skälet.

Kikugawa Eizan

Zhong Kui (Shôki) the Demon Queller

I en annan legend berättas att Shōki uppträdde i den sjuke kejsar Xuanzongs (685-762 e.Kr.) dröm, och fördrev de demoner som orsakade sjukdomen. Den tillfrisknade kejsaren ska då ha förlänat Shōki titeln "Doktor av Zhongnanshan".

Utagawa Kunisada

Actor Nakamura Shikan as Shôki the Demon Queller

Från serien Dance of Nine Changes (Kyû henge no uchi)

Utagawa Kunisada

Ichimura Uzaemon as Shoki

1840

Vad som är sanning och myt får vi aldrig veta, men vi kan inte utesluta att det finns en äkta historisk förlaga till Shōki, en person som verkligen funnits, och att nåt speciellt inträffat som skapade grogrunden till legenderna.

Utagawa Kuniyoshi

Shoki

ca 1847

Utagawa Kuniyoshi

Shoki san jaki ni sokuto

1858

Ryusai Shigeharu

Nakamura Utaemon III as Shoki

Från serien Quick Changes (Shichihenge no uchi)

ca 1822-1826

I dagens Japan är Shoki i stort sett bortglömd. Utom i Kyoto, där man fortfarande kan se små shokistatyer över ingången till många hus. Han är då husets beskyddare, och anses bland annat skydda mot eld. 

Utsushi-e

Utsushi-e eller Nishiki-kage-e var en visuell konstart före filmens tid. Mycket förenklat använde man en ljuskälla och transparenta bilder, som projicerades på en skärm.

Ljuskällan, en ljusreflektor och ett projektionsobjektiv kallades i Europa skioptikon eller laterna magica. Det var en föregångare till diaprojektorn.

Det här var högteknologi för sin tid. Utsushi-e var mycket populärt i Japan och en del ukiyo-e-konstnärer gjorde bilder för dess ljusspel. Framför allt Utagawa Kunisada. Samtliga bilder nedan är hämtade från hans serie Magic Lantern Slides of That Romantic Purple Figure [Sono sugata yukari no utsushi-e] från 1847-1852.

No. 4

No. 7

No. 12

No. 15

No. 38

No. 48

Koto

En koto är ett traditionellt japanskt musikinstrument, närmast en cittra, med normalt 13 strängar. Olika stämningar förekommer. Ursprunget är det kinesiska instrumentet zheng, som kom till Japan på 600- eller 700-talet.

Ursprungligen en del av aristokratins kultur, kom det att under Edoperioden bli vanligt att köpmannaklassens döttrar lärde sig spela koto. Det ansågs vara kultiverat.

Koto förekommer på träsnitt från Edoperioden, dock inte i samma utsträckning som shamisen.

Keisai Eisen, Potted Pine Tree and Koto

Utamaro

Yosooi of the Matsusaya with her Kamuro Nioi Tomeki and Yosaoi Plllaying a Koto

1796-1802

Yashima Gakutei, Woman with Koto

ca 1822

Kunisada - Listening to the Koto

1851

Hokusai, Two Women with a Koto

Toyohara Kunichika, Koto and Shamisen Players

1881

Shamisen

En shamisen är ett tresträngat instrument (ordet betyder "tre strängar") som i grunden är mest besläktat med en västerländsk banjo.

En banjo, till skillnad från gitarren, har sitt ihåliga inre täckt med skinn både fram och bak. Det har även en shamisen. De riktiga kännarna vill ha kattskinn, det anses vara det bästa. För de något mindre avancerade finns idag instrument med syntetiskt material istället för skinn. (Vilket för övrigt gäller banjon också.)

Instrumentet, som spelas med plektrum, härstammar från ett kinesiskt musikinstrument, sanxian, som kom från Kina till Okinawa på 1500-talet, och sen därifrån till Sakkai i Osaka, också på 1500-talet. 

Shamisen spelas på en mängd olika sätt, med olika stämningar och även en viss skillnad i instrumentets proportioner. Det används som soloinstrument eller för ackompanjemang, och det används i musik till traditionell teater. Det har även använts i nutida pop- och rockmusik.

Att spela shamisen ingick i en geishas utbildning, och instrumentet förekommer relativt mycket i träsnitt från Edoperioden.

Torii Kiyonaga

Onoe Matsusuke Playing the Shamisen, with a Courtesan and a Kamuro

1782

Kitagawa Utamaro

Flowers of Edo

ca. 1800

Utagawa Toyokuni I

The actor Ichikawa Monnosuke in the role of Yao-ya Oshichi.

1818-1825

Utagawa Kunisada

One Hundred Poets and Beauties

1810- eller 20-talet

Utagawa Kunisada

Shamisen Player

1847-1852

Utagawa Yoshitora

Shamisen player

1860-talet

Det följande trycket är i strikt mening inte ukiyo-e. Det gjordes 1914 av Ishii Hakutei, en konstnär som försökte återuppliva värderingarna från ukiyo-e, samtidigt som han var modern. I hans serie "Tolv Vyer från Tokyo" kontrasterar han i alla bilderna, precis som i trycket nedan, en traditionell kvinna i förgrunden mot en bakomliggande modern vy av Tokyo. Den stilen kallas shin-hanga.

Ishii Hakutei

Twelve Views of Tokyo-- Shitaya

1914