Okumura Masanobu

Okumura Masanobu (1686-1764) var en av de tidiga ukiyo-e-konstnärerna, och han skapade både träsnitt och målningar. Av allt att döma var han självlärd, men tog intryck av Hishikawa Moronobu respektive Torii Kiyonobu.

Masanobu har kommit lite i skymundan, men han tillhör definitivt de allra främsta då det gäller den speciella genre som kallas urushi-e, lacktryck, en genre som han möjligen var först med. Man strödde metallpulver över färgen för att ge ett intryck av japansk lack. Stilen igenkänns framförallt på kraftiga svarta linjer.

Han provade också negativa tryck, dvs vita linjer och svart bakgrund, en stil som kallas ishizuri-e.

I början sysslade Masanobu främst med illustration, och övergick sen till album med serier av tryck, där han ibland visar på influenser från tidigare japansk konst, t ex toba-e från 1100-talet. Men han experimenterade hela tiden med såväl stilar på träsnitt som motivval, perspektiv och format, och en del av resultaten kom att påverka den efterföljande konsten.

Han kom dock aldrig att göra flerfärgstryck. Han gjorde tvåfärgstryck respektive svartvita tryck som ibland handmålades i efterhand. Flerfärgstrycket skulle snart introduceras av nästa store mästare, Harunobu.

Okumura Masanobu lär för övrigt ha varit skaparen av serieboken, "the comic book".

 Okumura Masanobu, Tiger och Bambu, ca. 1725

handmålad

Okumura Masanobu

Kakemono-e, dvs en bildrulle

Okumura Masanobu

Chinese Sages Kyoyü and Söfu, late 1740s

Exempel på Ishizuri-e

Okumura Masanobu
 The Kabuki theater Ichimura-za in its early days

Exempel på Uki-e, perspektivbild

Okumura Masanobu

Tug of War - Seven Gods of Good Fortune

Okumura Masanobu

Murasaki Shikibu från serien Ukiyo-e Genji

ca 1710

Okumura Masanobu

Ishiyama Genda, från en namnlös serie med krigare

Okumura Masanobu

Skådespelarna Nakamura Kiyozô som Yaoya Oshichi och Onoe Kikugorô I som Kichisaburô

1740

Miyagawa Chōshun

Miyagawa Chōshun (1683-1753) grundade Miyagawa-skolan. Han och hans elever sysslade uteslutande med måleri och gjorde inga träsnitt.

Chosun, Skönhet i snö

Chōshun var utbildad i Tosa- och Kano-måleri (skolor från före ukiyo-e) och hade dessutom studerat för Hishakawa Moronobu. Man kan även skönja stark påverkan från Kaigetsudō-skolan, som för övrigt också målade men inte gjorde träsnitt.

Chōshun, Kurtisan

Miyagawa Chōshuns motivval är huvudsakligen bijinga och shunga. Gestalterna är ovanligt fylliga för att vara ukiyo-e.

Chōshun, Shunga Trio

Kaigetsudō Ando

Kaigetsudō Ando (1671-1743) grundade Kaigetsudō-skolan inom ukiyo-e. Han gjorde aldrig några träsnitt utan ägnade sig helt åt målning. Han är tydligt influerad av Hishikawa Moronobu och Yoshida Hanbei, men har ändå en väldigt särpräglad egen stil, som kom att fortsätta genom hans skola.

Kaigetsudō Ando, Bijin, 1704-1711

Han och hans lärljungar sysslade företrädesvis med bijinga, huvudsakligen kurtisaner från Edos glädjekvarter, Yoshiwara. Bilderna är mycket fokuserade på kimonos, och gestalterna tycks existera i ett tomrum. Det ger ett speciellt overkligt och upphöjt intryck. 

Kaigetsudō Ando, Bijin

Kaigetsudō Ando blev indragen i en skandalhistoria som kallas Ejima-Ikusjima-affären, och det ändade hans karriär. Han blev förvisad från Edo tillsammans med samtliga inblandade.

Kaigetsudō Ando, Kurtisan med tjänarinna, 1710

Ibland har det varit omöjligt att avgöra huruvida ett verk är skapat av Kaigetsudō Ando själv. Det är mycket möjligt att en del målningar som tillskrivs honom har skapats av hans lärljungar.

Kaigetsudō Ando, Kurtisan med tjänarinna

Yoshida Hanbei

Yoshida Hanbei var verksam ungefär 1664-1689. Han sysslade framför allt med träsnitt som bokillustrationer. Han lär ha skapat över 1000 illustrationer i alla möjliga sorts böcker. Hanbei var samtida med Hishikawa Moronobu och alltså en av de allra tidigaste ukiyo-e-konstnärerna.

Hans stil byggde framför allt på tidigare anonyma illustratörer i Kyoto-området, och man vet att han studerade för Shōgorō. Emellertid vet man inte hur omfattande de studierna var eller vem Shōgorō var - det finns inga signerade verk bevarade av honom.

Yoshida Hanbei, Sōgenbi,

från Shin Otogi Boko

Yoshida Hanbei var mångsidig i motivvalen men är mest känd för att ha illustrerat romaner av Saikaku (en ukiyo-e-författare) och en bok om kimonomode, vars titel på svenska skulle bli "Illustrerad Encyklopedi för Kvinnor".

Yoshida Hanbei, Korean Chrysanthemum Pattern,

från boken Illustrerad Encyklopedi för Kvinnor, 1687

Yoshida Hanbei, Carp in Waterfall Pattern

från boken Illustrerad Encyklopedi för Kvinnor, 1687

Torii Kiyonobu I

Torii Kiyonobu I (1664-1729) både målade och skapade träsnitt. Från början var han känd som Shōbei. 

Hans far var kabukiskådespelare och konstnär i Osaka och tillsammans flyttade de till Edo 1687. Där producerade Torii Kiyonobu I (troligen tillsammans med fadern) framför allt reklamaffischer och annat bildmaterial för Edos kabukiteatrar. I början mycket influerad av Moronobu, kom han snart att utveckla en egen stil, och han anses (ibland tillsammans med sin far) vara grundaren av Torii-skolan. Skolan stod hela tiden mycket nära kabukiteatrarna.

Torii Kiyonobu I skapade inte bara kabukitryck, även om det var huvudmotivet och det han blev mest känd för.

Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Saruwaka Sanzaemon och Matsumoto Koshirô

1699

Torii Kiyonobu I

Ichikawa Danjûrô och Fujita Hananojô

1710-1715

 Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Ogawa Zengoro, Ichimura Takenojo, Nakajima Mihoemon och Otani Hiroji

1718

Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Tamazawa Rinya och Nakamura Takezaburô

1718

Torii Kiyonobu I

Skådespelaren Yamashita Kinsaku I som Naniwazu

1723

Hishikawa Moronobu

Hishikawa Moronobu (1618-1694) var inte den förste konstnären som skapade ukiyo-e, men han var den förste store ukiyo-e-mästaren och han blev en förebild för många som följde efter. Han var välutbildad i både hantverk och akademiskt måleri och hade studerat måleri i både Tosa- och Kanostil. Dessutom studerade han träsnitt för Kanbunmästaren, som av allt att döma var hans mentor.

Moronobu producerade massor. Han sägs ha illustrerat mer än 100 böcker, men ibland är det svårt att avgöra vad som är hans verk, eftersom en hel del är osignerat.

Hans träsnitt är svartvita, ibland handmålade efteråt. Träsnitt med färg i trycket kom inte förrän senare.

De följande två trycken är bokillustrationer.

 Moronobu, Fem Kvinnor

Moronobu, Fasaner

Nästa två tryck är eftermålade. Den första helt, den andra lite mer sparsamt. I mitt tycke är den sparsamt målade bättre. Handmålande i efterhand kan väldigt lätt förstöra ett tryck.

Moronobu, Skönhet, blickande tillbaka.

Moronobu, Kärlekspar

Musikinstrumentet på sista träsnittet är en shamisen. Det är ett instrument som ibland förekommer på japanska träsnitt. Att spela traditionella japanska musikinstrument som shamisen och shakuhachi var (och är fortfarande) en självklar del av en geishas färdigheter.

Shunga

Shunga är benämningen på måleri och träsnittskonst med erotiska motiv. I själva verket är det ett av de första motiven i ukiyo-e, kanske det allra första. Kanbunmästaren arbetade i övervägade grad med shunga. Tidiga ukiyo-e-mästare som Hishikawa Moronobu och Sugimura Jihei skapade massor - shunga utgör ca 25% av Moronobus produktion och mer än 60% av Jiheis - och de flesta ukiyo-e-konstnärer fram till ukiyo-e-periodens slut, vid Meijirestaurationen, sysslade i större eller mindre grad med shunga.

Shunga är mer eller mindre explicit. Det kan vara förfinad erotik men också rena sexscener med tydligt avbildade könsorgan.

Syftet med shunga har diskuterats, och det finns flera förslag. Ett är naturligtvis att shunga fyllde en rent pornografisk nisch, men en del verk kan ha ingått i "sexmanualer", pedagogiska verk avsedda för unga brudar att ta del av inför bröllopet. Inget hindrar väl att båda de uppfattningarna, och kanske någon mera, till en del skulle kunna vara riktiga.

Shunga benämns ibland på japanska som warai-e, vilket betyder "skrattbilder". Det antyder inte komik, utan att de är overkliga, att de behandlar nånting utanför normal anständighet.

Å andra sidan får man inte glömma att den japanska synen på sex vid den tiden skiljde sig markant från den västerländska. Kurtisaner var en slags konstnärer inom sitt fack och sex sågs närmast som en konstart.

Allt förrändrades vid Meijirestaurationen. 1872 promulgerades Ishiki kaii jorei (förordningen om offentlig moral), som bland annat förbjöd erotisk konst.

Kanbunmästaren

 Kanbunmästaren, handmålat träsnitt.

Ukiyo-e anses ibland ha skapats av Kanbunmästaren, en träsnittskonstnär vars närmare identitet är okänd. Han var verksam ungefär åren 1660-1673, och gjorde ett femtiotal illusterade böcker, målningar och de första träsnitten som inte var en del av böcker utan tryckta på separata pappersark. De allra flesta av hans bilder var erotiska motiv, shunga, och trycken var svartvita, ibland med lite färg ditmålad efteråt.

Kanbunmästaren var mentor åt Moronobu, den förste riktige ukiyo-e-mästaren.

Kanbunmästaren, Målning.

Kanbunmästaren, Yoshiwaras "Pillow Pictures".