Benizuri-e

Benizuri-e (rosa bild) trycktes vanligvis i rosa och grönt. Ibland lade man till nån ytterligare färg, vanligtis gult, brunt eller indigo. Genren kulminerade under 1740-talet, innan Harunobu uppfunnit fullfärgstrycket, nishiki-e.

Strängt taget kallas det beni-e om det endast är rosa och grönt, utan någon annan färg tillagd. Beni-e utvecklades till benizuri-e, och därefter var steget inte långt till nishiki-e, fullfärgstrycket.

Bland konstnärerna som gjorde benizuri-e märks framförallt Suzuki Harunobu, Okumura Masanobu, Nishimura Shigenaga, Ishikawa Toyonobu och flera konstnärer från Torii-skolan.

Här ska vi se några exempel på benizuri-e:

Benizuri-e av Harunobu

Harunobu, Ichimura Kamezô in the Role of Tachibanaya Hikosô , ca 1757

Ishikawa Toyonobu, Actors Nakamura Shichisaburō II and Sanogawa Ichimatsu, 1740-talet

Benizuri-e av Nishimura Shigenaga

Okumura Masanobu
Mother and Son with Sannô Festival Toy Cart Representing Yoshitsune and Benkei Fighting on Gojo Bridge

ca 1750

Benizuri-e av Torii Kiyohiro

Benizuri-e av Torii Kiyomitsu

Torii Kiyonaga, Nakamura Tomijuro I as a Female Fox

From the Play Chigo Torii Tobiiri Gitsune, 1777

Sumô-motiv

Sumô,eller sumôbrottning räknas som en "modern japansk kampsport", men den är allt annat än modern. Dess nuvarande mycket ritualbundna form utformades huvudsakligen under Edoperioden, dvs samma tidsålder som ukiyo-e omfattar, men den innehåller olika traditionella moment som är mycket äldre.

Precis som en subgenre till ukiyo-e, yakusha-e, sysslar med kabukimotiv och porträtt av kabukiskådespelare, fanns det en subgenre som på samma sätt sysslade med sumômotiv. Här är några exempel på sumôtryck.

Shunkō - Sumô Wrestlers Tanikaze (höger), Ayagawa (mitten), and Yamawake (vänster)

ca. 1788

Harunobu - Joint Sumô Practice

Hiroshige - Two Sumô wrestlers confront each other 

ca.1840

Kunisada - Portrait of the sumô wrestler Musashigawa Daijiro 

ca. 1828

Kuniyoshi - Marugame Genkai aratame Nio 

1845-1850

Kuniyasu - Portrait of the sumô wrestler Hiodoshi Rikiya

ca. 1825

Ryūryūkyo Shinsai - The Sumô Wrestler Shirataki Saijiro

Mitate-e

Mitate-e översätts ofta till "parodibild", men det är en otillbörlig förenkling. I själva verket är mitate-e mycket svårt att definiera med ett eller ett par ord. Dessutom finns det flera sorter.

En sort kan vara ett slags parallellbilder till litterära klassiker, där man förvränger ett tema genom att låta bilden utspelas med helt fel personer eller i fel miljö. Bilden kan vara vacker i sig, men total förståelse är omöjlig utan ingående kunskap om japanska och kinesiska klassiker och förståelse av vad scenen, personerna, föremålen eller miljöerna hänsyftar på.

En annan sort är att skapa omöjliga kombinationer, t ex av personer från helt olika tidåldrar, eller av helt olika samhällsklass, allt för att uttrycka nån filosofisk idé. Ibland kan det uttrycka skenbar inkompatibilitet, kompletterande motsatser.

Mitate-e blir en slags gåtor eller analogier med symboliska samband mellan de ingående delarna och personer eller miljöer de hänsyftar på. Ibland uttrycks en slags ironi, ibland filosofi. Ibland båda delarna. En bild - ett konstverk - kan ha olika meningar i flera lager.

Ibland är bilden politisk satir, dold som nånting annat för att inte väcka upp den stränga censuren. Det hände att konstnärer fick fängelse eller böter för satir som var för uppenbar.

De här finesserna förblir oupptäckta av många (kanske de flesta) betraktare. Det är till exempel inte alla förunnat att se om en yakusha-e med två kabukiskådespelare i en scen föreställer två män som aldrig spelat tillsammans och att bilden därför uttrycker en dold mening. Det kräver att man har ingående kunskap om kabuki.

Mitate-e är i det fördolda en av de största subgenrerna av ukiyo-e, men den uppmärksammas inte så ofta - dels därför att den passerar obemärkt för många betraktare, dels för att den överlappar andra subgenrer. En mitate-e är samtidigt en yakusha-e, en bijinga, en musha-e, osv.

Här följer några exempel:

Harunobu

 Mitate of a Scene from the Kabuki Play Women's Version of 'Potted Trees'

1768

Utamaro

Komei bijin mitate Chushingura juni-dan tsuzuki (The Chushingura Travestied by Today's Great Beauties)

1795-1800

Hokusai

Daruma and Courtesan

Målning

tidigt 1800-tal

[Daruma är grundaren av den gren av Buddhismen som kallas Zen]

Hiroshige

Parody of the Akashi Chapter: Evening Moon at Takanawa (Mitate Akashi, Takanawa no yuzuki)

from the series Famous Places in Edo and Murasaki's Genji (Edo Murasaki meisho Genji)

1843-1847

Kunisada

Fashionable Parodies of the Immortal Poets: Fun'ya no Yasuhide (Furyu Mitate-e Rokkasen: Fun'ya no Yasuhide)

1844

Kuniyoshi

Mitate go-gyo (Parodies of the Five Elements)

1851

Kuniyoshi

Shinjubutsu (Shinto, Confucianism and Buddhism)

Ningyo mitate (Doll Parodies)

1856

Kuniyoshi

Snake (Mi): Dote no Oroku

from the series Selected Histories for the Twelve Zodiac Signs (Mitate jûni shi)

1845

Hägerjungfrun - The Heron Maiden - Sagi musume

Hägerjungfrun (The Heron Maiden - Sagi musume) är en japansk folksaga som givit motiv till många japanska konstverk, både bildkonst och teater. Det här är berättelsen i korthet:

En ung man finner en skadad häger, som han tar hem och vårdar tills den är frisk igen. När den är återställd ger den sig av och flyger bort.

Efter en tid möter mannen en flicka som han förälskar sig i och gifter sig med. De är lyckliga i sitt liv tillsammans, och som försörjning väver hustrun ett dyrbart sidentyg som mannen säljer. Men det finns en begränsning: mannen får aldrig se sin hustru medan hon väver. När han inte kan låta bli att smygtitta, ser han en vävande häger. Framför hans ögon förvandlas hägern till hustrun. Förtrollningen är bruten! När mannen har sett hennes hemlighet, måste deras liv tillsammans komma till ett slut och hon måste lämna honom. Hon bjuder honom adjö, och ger sig av med en svärm hägrar.

Harunobu gjorde flera tryck på det här temat.

Harunobu

The Heron Maiden (Sagi musume)

1769-1770

Harunobu

Lovers Sharing an Umbrella

1760-talet

Harunobu

Beauty under an Umbrella in the Snow

1766-1767

Utamaro inspirerades också av Hägerjungfrun.

Utamaro

The Heron Maiden (Sagi musume)

Från serien An Array of Dancing Girls of the Present Day (Tôsei odoriko zoroe)

1793-1794

Hägerjungfrun i teater frestade naturligtvis till yakusha-e. Här är två skådespelarporträtt av Katsukawa Shunshō.

Katsukawa Shunshō

 The Actor Segawa Tomisaburo I as the Heron Maiden (Sagi Musume)

1774

Katsukawa Shunshō

Segawa Kikunojo III as a Heron Maiden (sagi musume) in the snow

Den främste tolkaren av Hägerjungfrun inom ukiyo-e är nog ändå Isoda Koryusai. Observera att den fjärde bilden är en målning, inte ett träsnitt.

Isoda Koryusai

Sagi-musume - Furyu Naga-uta Hakkei - The White Heron Girl

1760-1780

Isoda Koryusai

Sagi-musume rakugan - Furyu Naga-uta Hakkei - White Heron Girl

1760-1780

Isoda Koryusai

The Heron Maiden (Sagi musume)

Isoda Koryusai

Winter, from Beauty of the Seasons

Sent 1700-tal

Målning på siden

Det sista exemplet blir från en av de allra sista ukiyo-e-mästarna, Tsukioka Yoshitoshi.

Tsukioka Yoshitoshi

The Heron Maiden

Folksagan om Hägerjungfrun fortsätter att inspirera japanska bildkonstnärer ända in i nutid, men det faller utanför ukiyo-e.

Shakuhachi

En shakuhachi är en japansk bambuflöjt av en typ som utvecklades under Azuchi-Momoyama-perioden (1573 - 1603), ur en äldre flöjt, hitoyogiri, och fick sin slutgiltiga form under Edoperioden. Shakuhachin är forfarande i bruk medan hitoyogirin slutade användas redan på 1700-talet. Bambuflöjten kom dock från Kina redan på 500-talet e.Kr. Det finns en hel släktlinje bambuflöjter som leder fram till den moderna Shakuhachin:

Gagaku shakuhachi, användes ungefär 600-800-talen. 

Tempuku, ungefär 1100-talet.

Hitoyogiri, Muromachiperioden (1382-1573) till Edoperioden. 

Miyogiri och Fuke shakuhachi från 1600-talet och framåt. 

Modern shakuhachi från 1900-talet och framåt.

En shakuhachi spelas vertikalt och har fem hål. Fyra för fingrar och ett för tummen. Stämningen är en pentatonisk mollskala, men finger och blåsteknik gör tonurvalet större. Modern shakuhachi finns även med annat hålantal.

Komusô, vandrande Zenmunkar av Fukesekten, som också var spioner för Shogunatet, förrändrade formen så att flöjten även kunde användas som vapen.

Shakuhachispel förbjöds vid Meijirestaurationen, antagligen fruktade kejsaren spionmunkarna. När det efter en tid tilläts igen, var det uteslutande som ackompangemang till andra instrument. Först senare tilläts solospel igen, och då hade en stor del av Fukemunkarnas tradition försvunnit.

Shakuhachi förekommer på träsnitt inom ukiyo-e. 

Tre Shakuhachispelare.

Den förste av Suzuki Harunobu, den andre av Kitao Shigemasa och den tredje av Okumura Masanobu

Harunobu, Couple Playing a Duet on Koto and Shakuhachi

1767-1768

Kitao Shigemasa, Woman Holding an Insect Cage and Woman Playing the Shakuhachi

1777

Gosei, Shakuhachi and its cover

Torii Kiyonaga,

Young Man, Older Man, and Woman Dressed as Komusô

1781 

Utagawa Kuniyoshi

Kuniyoshi moyô shôfuda tsuketari genkin otoko

1845

Hashira-e - Pelartryck

Hashira-e, pelartryck, är en term som refererar till formatet, till mycket långsmala tryck. Långsmala på höjden. 

Många av ukiyo-e-konstnärerna provade att göra pelartryck. Isoda Koryusai är speciellt känd för detta. Men det finns hashira-e av många av de stora namnen: Harunobu, Okumura Masanobu, Toyokuni I, Kiyonaga, Utamaro, Hokusai, och många fler. Medan den långsmala formen bjuder specialla kompositionsproblem och kan vara ganska effektfull då den utnyttjas väl, gör den sig inte särskilt bra på en bildskärm. Vi ska emellertid titta på några hashira-e.

Ishikawa Toyonobu

Courtesan of Osaka, Left Sheet of a Triptych (Sanpuku tsui, Ôsaka, hidari)

1745

Harunobu

Taoist Immortals Spying on a Young Beauty

1768

Kikugawa Eizan

Shoki

1740-1750

Utagawa Toyokuni I

1790

Isoda Koryusai

Courtesan Imitating Guan Yu (Kan'u)

Isoda Koryusai

Courtesan Strolling with Child Attendant

1773

Kitagawa Utamaro

The Lovers

1780

Kitagawa Utamaro

Mother and Child

Kitagawa Utamaro

Komurasaki of the Miuraya and Shirai Gompachi (Miuraya Komurasaki Shirai Gompachi)

ca. 1800

Utagawa Kunisada

Bijin

1844

Suzuki Harunobu

Suzuki Harunobu (ca. 1725-1770) inledde nånting helt nytt. Han var den som utvecklade nishiki-e, så kallade brokadtryck. Det var det slutgiltiga steget för att kunna göra fullfärgstryck, träsnitt med full färgskala. Tidigare var man mer begränsad och kunde bara göra tryck med 2, 3, eller som mest 4 färger.

Harunobu utvecklade nishiki-e när han arbetade med en liten subgenre av ukiyo-e, e-goyomi, almanackstryck. Därför kan man sätta en exakt tidpunkt på det första nishiki-e-trycket. Det var 1765.

Hans tidiga verk var bra men inte extraordinära. Han studerade för Nishikawa Sukenobu, som påverkade honom mycket, och visar också influenser från Nishimura Shigenaga, Kano-skolans måleri och Torii-skolans träsnitt. Det var först när han kom i kontakt med ett antal intellektuella samuraier som försåg honom med finansiella resurser, som han på allvar började experimentera med teknik, material, format och stilar, och blev den innovative mästare eftervärlden känner honom som.

Hans motivkrets spänner över hela det spektrum som ukiyo-e bestod av vid hans tid, men han är kanske mest känd för bijinga. Hans kvinnor var inte bara kurtisaner, utan även flickor från vardagslivet. Och när han utvecklat nishiki-e, kom ett mycket tydligt framträdande tillskott i bilderna: han har ofta en färg som bakgrund. Innan nishiki-e, saknade träsnitten i allmänhet bakgrundsfärg.

Vi ska se några exempel på Harunobus konst.

Harunobu, Courtesan with Attendants on Parade

Efter 1766

Harunobu, Courtesan Watching Two Kamuro Make a Snow Dog

1767-1768

Harunobu, Flowers

Från serien Fashionable Snow, Moon and Flowers

1768-1769

Harunobu, Young Couple by a Gate in Snow

1768-1769

Harunobu, Lovers Sharing an Umbrella

1760-talet

Harunobu, Girl Practicing Calligraphy representing Knowledge

Från serien The Five Virtues

ca 1767

Harunobu, Parody of the Yûgao Chapter of the Tale of Genji

1766

Den sista bilden är inte så färgglad, men jag tar med den för att visa att Harunobu hade ett mera varierat motivval än ovanstånde exempel antyder.

Harunobu, Kingfisher and Morning Glories

1765

Se också: Ukiyo-e of the Week: Harunobu