Japankonst

torsdag 10 december 2015

Ippitsusai Bunchô

Man vet inte mycket om Ippitsusai Bunchô (?-1791?), mer än att hans tidigaste bevarade och kända verk är en bokillustration från 1750, och det senaste kända verket är en e-goyomi från 1790. Att han dog 1791 är en osäker gissning baserad på att en annan ukiyo-e-konstnär, Kubo Shunman, gjort en minnes-surimono om Bunchô, som indirekt antyder hans död under perioden 1790-1791. Annars anger litteraturen ibland hans dödsår som 1794.

Ippitsusai Bunchô arbetade i Harunubos stil, men med tydlig egenart. Ett särtecken som man snabbt kan lära sig känna igen är kvinnornas ansikten.

Bunchô samarbetade ibland med andra konstnärer. Tillsammans med Shunsho, skapade han hela ukiyo-e-tidens mest berömda e-hon, Ehon butai ôgi "Picture Book of Stage Fans".

Bunchô

Segawa Kikunojô II as the Snow Woman (Yuki onna)

1770

Bunchô

Ichikawa Komazô I as Yukihira

1771

Bunchô

Nakamura Matsue as Kagiya Osen

Bunchô

Yamashita Kinsaku II as Nijô no Kisaki

Bunchô

Otani Hiroji wielding a Lantern

Bunchô

Nakamura Matsue as Yaoya Oshichi and Iwai Hanshiro IV as Her Attendant

Bunchô

Inanome of the Tawaraya, Från serien Thirty-six Selected Flowers (Sanjû rokkasen)

1768-1772

Bunchô

Matsumoto Koshiro III as Soga Goro

Bunchô

Onoe Matsusuke I as Oiso no Tora (höger) and Otani Taniji (vänster)

Bunchô

The Courtesan Miyakoji of the Nakaomi Establishment Strolling with Two Attendants

Från serien Thirty-six Flowers

ca. 1770

tisdag 8 december 2015

Eishōsai Chōki

Eishōsai Chōki (aktiv omkring 1786-1808). Han studerade för Toriyama Sekien (som också var Utamaros lärare). Det är möjligt han var Sekiens adoptivson.

Chōkis motiv var huvudsakligen bijinga, men han gjorde också tryck med blommor och fåglar, och många bokillustrationer.

Eishōsai Chōki

Hinazuru of the Chôjiya, kamuro Tsuruji and Tsuruno

1793-1797

Eishōsai Chōki

Title unknown

Eishōsai Chōki

Good and Evil Influences in the Yoshiwara

Eishōsai Chōki

Title Uknown

ca 1795

Eishōsai Chōki

A Boat among Blossoms on the First Tide of Spring

Eishōsai Chōki

Cat's Cradle

ca 1804

("Cat's cradle" är en lek där två personer växelvis tar ett sammanflätat band from varandras fingrar

på ett sätt så att det alltid bildas ett symmetriskt mönster.)

Eishōsai Chōki

New Years Parade of the Beauties of the Green Houses

1783-1792

söndag 6 december 2015

Koto

En koto är ett traditionellt japanskt musikinstrument, närmast en cittra, med normalt 13 strängar. Olika stämningar förekommer. Ursprunget är det kinesiska instrumentet zheng, som kom till Japan på 600- eller 700-talet.

Ursprungligen en del av aristokratins kultur, kom det att under Edoperioden bli vanligt att köpmannaklassens döttrar lärde sig spela koto. Det ansågs vara kultiverat.

Koto förekommer på träsnitt från Edoperioden, dock inte i samma utsträckning som shamisen.

Keisai Eisen, Potted Pine Tree and Koto

Utamaro

Yosooi of the Matsusaya with her Kamuro Nioi Tomeki and Yosaoi Plllaying a Koto

1796-1802

Yashima Gakutei, Woman with Koto

ca 1822

Kunisada - Listening to the Koto

1851

Hokusai, Two Women with a Koto

Toyohara Kunichika, Koto and Shamisen Players

1881

fredag 4 december 2015

Toriyama Sekien - Bokashi

Toriyama Sekien (1712–1788) var en folklorespecialist och från början målare i Kanō-skolan. Han utövade även träsnittskonst. Hans mest kända verk är katalogiseringarna av yōkai, folkloristiska, övernaturliga varelser, som publicerades i e-hon-serier, Hyakki Yagyō.

The Illustrated Night Procession of A Hundred Demons (1776)

The Illustrated One Hundred Demons from the Present and the Past (1779)

Supplement to The Hundred Demons from the Present and the Past (1780)

The Illustrated Bag of One Hundred Random Demons (1784)

Annars är Sekien mest känd för att ha varit lärare åt Utamaro, en av de största inom ukiyo-e.

Bokashi är vad som på engelska kallas "gradation". Det är en teknik är få ett färgfält att gradvis övergå till en annan nyans, ljusare eller mörkare, genom att manuellt lägga olika mycket färg på ett fuktigt träblock innan man trycker med det. Man måste göra det för varje blad man trycker, så de blir inte helt identiska.

Den förste som gjorde det var Toyiyama Sekien, i Sekien gafu, 1774. Tekniken kom att flitigt användas av konstnärer som Hokusai och Hiroshige. Inte minst med himmel och vatten. Förändringen i nyans ger en illusion av djup.