Shunshô & Ise Monogatari

Ise Monogatari, "Berättelser från Ise" är en samling poem och berättelser från Heianperioden. Man vet inte exakt när de skrevs eller av vem, men det finns olika förslag. Ett är att författaren var en Ariwara no Narihira (825-880 e.Kr.) men det finns detaljer som tyder på att det är fel. Svaret får vi nog aldrig veta. Hursomhelst så är Ise Monogatari en japansk litterär klassiker.

"Berättelser från Ise" hade tjänat som motiv i ukiyo-e-verk även tidigare, men såvitt man vet var Katsukawa Shunshô den förste som gjorde dem i färg.

Här ska vi se några av trycken från Shunshôs serie Fûryû nishiki-e Ise monogatari [Berättelser från Ise i fashionabla brokadtryck], från perioden 1770-1773.

 The Syllable Chi

Musashi Plain

  The Syllable Ka

Writing on Flowing Water

 The Syllable Mo

 The Syllable Nu

Crossing Tatsuta

 The Syllable Ra

Requesting a Painting from a Former Lover

The Syllable Ri

The Well Curb

Läs också:

Katsukawa Shunshô

Katsukawa Shunshô

Katsukawa Shunshô (1726-1793) är mest känd för sina yakusha-e, porträtt på kabukiskådespelare, en genre som han förnyade efter Torii-skolans långa dominans. Han individualiserade porträtten på ett sätt som Torii-skolans konstnärer inte gjorde. De hade dittills mer avbildat en kabukifigur, mera rollen, Shunshô porträtterade verkligen skådespelaren. Stiliserat och nästan karikerat, men ändå med den enskilde skådespelarens karakteristiska drag. På det viset kom han att bidra till utvecklingen av skådespelarkulten i kabuki.

Shunshô tillhörde Katsukawa-skolan och hade studerat för Miyagawa Shunsui. Förutom yakusha-e, skapade han också bilder inom flera av de stora subgenrerna inom ukiyo-e, och han behärskade såväl träsnittskonsten som måleriet.

Slutligen får vi inte glömma att Shunshô var en framstående lärare. Bland hans elever märks Shunkô, Shunei, Shunjô, Shunzan, Shundô, Shuntei, Shunchô och Shunrô - den siste var den store mästare som är mer känd under namnet Hokusai, och som lämnade Katsugawaskolans studio 1795 för att gå sina egna vägar.

Låt oss först se på tre yakusha-e, därefter på diverse annat material av Katsukawa Shunshô.

Shunshô

Ichikawa Danjûrô V as Kakogawa Honzô

1780

Shunshô

Ichimura Uzaemon IX as Hata no Daizen Taketora disguised as the yakko Matahei (höger),

and Iwai Hanshirô IV as Umegae disguised as the poem-diviner Omatsu (vänster).

1781

Shunshô

Nakajima Kanzaemon (höger) and Anekawa Shinshirô (vänster)

Shunshô

Kintaro with Bear and Monkey Watching a Rooster and Tengu Fight

1781-1789

Shunshô

Minamoto Yoshinaka and His Four Retainers Defeat the Tengu in the Deep Mountains of Kiso

Shunshô

The Courtesan Michinoku of the Tsutaya House with her Kamuro Midare and Shinobu

Från serien Kikkaku Hokufu

1774

Shunshô

Scene at the Tsurugaoka Hachiman Shrine, from Act One of Chushingura

Från serien Chushingura Juichimai-Tsuzuki

Sent 1770-tal

I nästa artikel, Shunshô & Ise Monogatari, ska vi se på fler av Katsukawa Shunshôs bilder.

Suzuki Harunobu

Suzuki Harunobu (ca. 1725-1770) inledde nånting helt nytt. Han var den som utvecklade nishiki-e, så kallade brokadtryck. Det var det slutgiltiga steget för att kunna göra fullfärgstryck, träsnitt med full färgskala. Tidigare var man mer begränsad och kunde bara göra tryck med 2, 3, eller som mest 4 färger.

Harunobu utvecklade nishiki-e när han arbetade med en liten subgenre av ukiyo-e, e-goyomi, almanackstryck. Därför kan man sätta en exakt tidpunkt på det första nishiki-e-trycket. Det var 1765.

Hans tidiga verk var bra men inte extraordinära. Han studerade för Nishikawa Sukenobu, som påverkade honom mycket, och visar också influenser från Nishimura Shigenaga, Kano-skolans måleri och Torii-skolans träsnitt. Det var först när han kom i kontakt med ett antal intellektuella samuraier som försåg honom med finansiella resurser, som han på allvar började experimentera med teknik, material, format och stilar, och blev den innovative mästare eftervärlden känner honom som.

Hans motivkrets spänner över hela det spektrum som ukiyo-e bestod av vid hans tid, men han är kanske mest känd för bijinga. Hans kvinnor var inte bara kurtisaner, utan även flickor från vardagslivet. Och när han utvecklat nishiki-e, kom ett mycket tydligt framträdande tillskott i bilderna: han har ofta en färg som bakgrund. Innan nishiki-e, saknade träsnitten i allmänhet bakgrundsfärg.

Vi ska se några exempel på Harunobus konst.

Harunobu, Courtesan with Attendants on Parade

Efter 1766

Harunobu, Courtesan Watching Two Kamuro Make a Snow Dog

1767-1768

Harunobu, Flowers

Från serien Fashionable Snow, Moon and Flowers

1768-1769

Harunobu, Young Couple by a Gate in Snow

1768-1769

Harunobu, Lovers Sharing an Umbrella

1760-talet

Harunobu, Girl Practicing Calligraphy representing Knowledge

Från serien The Five Virtues

ca 1767

Harunobu, Parody of the Yûgao Chapter of the Tale of Genji

1766

Den sista bilden är inte så färgglad, men jag tar med den för att visa att Harunobu hade ett mera varierat motivval än ovanstånde exempel antyder.

Harunobu, Kingfisher and Morning Glories

1765

Se också: Ukiyo-e of the Week: Harunobu

Miyagawa Shunsui - Nikkô Tôshôgû

Miyagawa Shunsui

Miyagawa Shunsui, aktiv i mitten på 1700-talet, var son till Miyagawa Chōshun. Han grundade Katsukawa-skolan och kallas ibland Katsukawa Shunsui. Katsukawa Shunshō var hans elev. För övrigt är mycket lite känt om honom. Det enda övriga jag har hittat är att han hade en fejd med en målare, Kano Haruyoshi, och dödade fyra personer i familjen Kano. Han dömdes till döden och hans far, Miyagawa Chōshun, fördrevs från Edo under ett år. Orsaken till fejden ska ha varit att fadern gjort ett restaurationsarbete på Nikkô Tôshôgû, ett Shintotempel, på begäran av Kanomålaren, utan att ha fått betalt.

Det finns inte särskilt många tryck eller målningar av Miyagawa Shunsui bevarade.

Miyagawa Shunsui

Triptych of Girls with Umbrellas

Miyagawa Shunsui

Triptych of Fashionable No Plays

Nikkô Tôshôgû

Nikkô Tôshôgû är ett Tempelkomplex och Mausoleum som byggdes av Tokugawashogunerna för att tjäna som mausoleum och helgedom för Ieyasu i hans identitet som Tôshô-daigongen [Great Deity of the East Shining Light], gudaförklarad beskyddare av Japan. Det är byggt i en arkitekturstil som kallas gongen-zukuri.

Tempelkomplexet blev 1999 klassat som World Heritage av UNESCO.

Suibansha

Plats att tvätta händer och mun innan man beträder heligt område.

Yomeimon

Den mest berömda porten.

 Yomeimon

Detalj

Shinyosha

Hus för förvaring av tre heliga objekt som används i vissa processioner.