Hashira-e - Pelartryck

Hashira-e, pelartryck, är en term som refererar till formatet, till mycket långsmala tryck. Långsmala på höjden. 

Många av ukiyo-e-konstnärerna provade att göra pelartryck. Isoda Koryusai är speciellt känd för detta. Men det finns hashira-e av många av de stora namnen: Harunobu, Okumura Masanobu, Toyokuni I, Kiyonaga, Utamaro, Hokusai, och många fler. Medan den långsmala formen bjuder specialla kompositionsproblem och kan vara ganska effektfull då den utnyttjas väl, gör den sig inte särskilt bra på en bildskärm. Vi ska emellertid titta på några hashira-e.

Ishikawa Toyonobu

Courtesan of Osaka, Left Sheet of a Triptych (Sanpuku tsui, Ôsaka, hidari)

1745

Harunobu

Taoist Immortals Spying on a Young Beauty

1768

Kikugawa Eizan

Shoki

1740-1750

Utagawa Toyokuni I

1790

Isoda Koryusai

Courtesan Imitating Guan Yu (Kan'u)

Isoda Koryusai

Courtesan Strolling with Child Attendant

1773

Kitagawa Utamaro

The Lovers

1780

Kitagawa Utamaro

Mother and Child

Kitagawa Utamaro

Komurasaki of the Miuraya and Shirai Gompachi (Miuraya Komurasaki Shirai Gompachi)

ca. 1800

Utagawa Kunisada

Bijin

1844

Bijinga 1

Binjinga, som bokstavligen betyder "bild av vackra människor", är bilder med vackra kvinnor, under Edotiden (ukiyo-e) ofta geishor och kurtisaner. Det var ett populärt motiv redan från början av perioden och står sig genom hela eran. Praktiskt taget alla ukiyo-e-konstnärerna gjorde bijinga. Det är en av de stora grenarna av ukiyo-e.

Termen bijinga slutar inte med Edoperioden, den används om bilder av vackra kvinnor även senare. Men det ska vi inte diskutera vidare just nu, vi håller oss till Edoperioden och ukiyo-e.

Kvinnor som avbildas i kabukimotiv och skådespelarporträtt är inte bijinga. Under Edoperioden var det nämligen förbjudet för kvinnor att spela teater, alla kvinnoroller spelades av män. En sån skådespelare, som spelade kvinnoroller, kallades Onnagata.

Men låt oss titta på bijinga. Vi börjar med tre stora ukiyo-e-konstnärer som ofta sammankopplas med genren: Utamaro, Harunobu och Kiyonaga.

Kitigawa Utamaro (1753-1806) var en av de få ukiyo-e-mästarna som nådde landsomfattande (i Japan) berömmelse under sin livstid. Han är också en av dem vars inflytande i sinom tid sträckte sig ända till Europa, där han framför allt inspirerade de franska impressionisterna.

Kitagawa Utamaro, The Hour of the Horse

Från serien The Twelve Hours in the Yoshiwara

ca. 1794

Kitagawa Utamaro

Three beauties of the present time

ca. 1793

Suzuki Harunobu (1725-1770) är en av de stora pionjärerna inom ukiyo-e. Han utvecklade nishiki-e, så kallat brokadtryck, vilket gjorde att man kunde använda betydligt fler färger än tidigare. Vi ska diskutera nishiki-e mer i detalj senare.

Harunobus bijinga är avvikande i den meningen att kimonon spelar en underordnad roll. Hos de flesta andra ukiyo-e-konstnärer är kimonons fall och mönster oerhört centralt.

Suziki Harunobu, Woman Visiting the Shrine in the Night

Suzuki Haronobu, Bijin på en veranda

Torii Kiyonaga (1752-1815) betraktas som en av de främsta bijingamästarna. Han tillhör generationen efter Harunobu.

 Torii Kiyonaga, Two Women Standing

Från serien Tosai Yuri Bijin Awase

Torii Kiyonaga

Nippori/Koto Hana Ju-kei

Torii Kiyonaga, The Merchant

 Från serien Beauties Illustrating the Four Social Classes

1779

(Fortsätter i Bijinga 2)

Ehon - Bilderbok

Ehon, eller e-hon, betyder "bok med bilder" eller "bilderbok". 

Under Edo-perioden producerade man träsnittsillustrerade böcker i massor. Det är därför många tryck egentligen är bokillustrationer.

Bilderböcker producerades i Japan tidigare än så. Det började under Ashikagashogunatet (1337-1537), och slutade egentligen aldrig. Istället kom traditionen under påverkan av västerländsk konst och moderna begrepp om litterära magasin att förändras. Ehon förvandlades efter Edo-periodens slut gradvis till litterära magasin, som kom att ha en "ingångsbild", kuchi-e, som illustrerade innehållet. Bilderna utvecklades, både konstnärligt och tekniskt, och kuchi-e kan inte längre sägas vara ukiyo-e.

Senare, genom kombination av ehon och västerländska "comic books", kom man att utveckla vad vi idag känner som manga.

Jag har redan publicerat flera bilder från böcker, men vi kan ta några här speciellt med betoning på begreppet ehon.

Hokusai

En man och en kvinna betraktar en glasblåsare

Från Ehon Kyoka Yama Mata Yama, vol. 3, dubbel sida, illustration 6.

1804

Utamaro

Plockande av vårörter

Från Vol. 1 av Ehon shiki no hana [Blommor från de fyra årstiderna].

1801

Hokusai

Vridning och upphängning av färgat tyg

Från Ehon Azuma Asobi, sidan 38, höger.

1802

Suzuki Harunobu.

Sumaginu, från serien Ehon seiro bijin awase.

1770

Utagawa Kunimaru

Ehon inazuma sôshi

Okubi-e 1

Okubi-e är en gren av ukiyo-e som utgör porträtt med huvud och torso, men inget mer. Bara en person på bilden. Det började med kabukiskådespelare, men blev med tiden också krigare och bijin, vackra kvinnor, speciellt kurtisaner.

Det första verket som var ren okubi-e var förmodligen Matsumoto Kôshirô IV som Tsurunosuke av Katsukawa Shunkō (1743-1812), och det gör Shunkō till genrens skapare.

Shunkō, Matsumoto Kôshirô IV som Tsurunosuke

Det första träsnittet som var renodlad okubi-e.

Flera konstnärer provade den nya stilen. Utagawa Kunimasa gjorde det här porträttet på skådespelaren Ichikawa Ebizo i en shibaraku-roll 1796.

Kunimasa, Ichikawa Ebizo i en shibaraku-roll

En del av Toshusai Sharakus verk är definitivt okubi-e, t.ex. följande karikatyr från 1794.

Sharaku, Nakazō Nakamura II as Edobee

Kitagawa Utamaro började tillämpa stilen på annat än kabukiskådespelare, framför allt kvinnor. Som de här två: Kvinna torkar svett, från 1798 och Hanaogi från Ogiya-uchi från nångång 1790-1795.

Utamaro, Kvinna torkar svett

Utamaro, Hanaogi från Ogiya-uchi

År 1800 förbjöds okubi-e av japans shogun, orsaken är oklar. Porträttering fortsatte naturligtvis och okubi-e-lik konst förekom, men inte renodlad okubi-e. En renässans kom emellertid, nämligen i Osaka på 1840-talet.

(Fortsätter i "Okubi-e 2".)