Yakusha-e är en annan stor gren av ukiyo-e. Strängt tolkat betecknar termen porträtt av kabukiskådespelare, men i praktiken kan vi räkna in kabukiscener i motivkretsen. En hel del av träsnitten i stilen var reklamaffischer för kabukiföreställningar.
Kabuki är en form av teater, som var tidens stora genre i den japanska populärkulturen. Det är en sorts stiliserat dansdrama med en särpräglad och stundtals grotesk make-up-stil.
Yakusha-e var ingen statisk konststil, utan utvecklades genom åren. Den förste som skapade verk i renodlad stil var sannolikt Torii Kiyonobu (1664-1729). Han tillhörde den så kallade Torii-skolan, och skapade bland annat en bok med porträtt av kabukiskådespelare. Stilen han utvecklade påverkade efterföljarna och det hävdas ibland att han påverkade även kabukins utveckling. Hans bilder var mycket stiliserade och dramatiska.
Torii Kiyonobu I
Skådespelarna Nakamura Kanzaburô and Senseki Hikosaku
Ett riktigt stilbrott kom med Katsukawa Shunshō. Han började under 1760-talet att porträttera enskilda skådespelare detaljerat, och hans efterföljare i den så kallade Katsukawa-skolan forsatte på den linjen.
Shunshō, Skådespelaren Ichikawa Danjuro
Mellan 1794 och 1795, en mycket kort tid, producerades ett antal tryck av Toshusai Sharaku. Han är den mest särpräglade av artisterna inom yakusha-e, och kan mycket väl ses som dess höjdpunkt. Hans still är så individuell att den aldrig kopierades av några efterföljare.
Sharaku,
Ichikawa Yaozo lll in the Role of Fuwa no Banzaemon Shigekatsu,
1794
Utagawa Toyokuni, som producerade sina bästa verk 1794-1796, anses vara en av de främsta på "storhövdade" porträtt. Hans efterföljare, Utagawa-skolan, fortsatte porträttera kabukiskådespelare, men yakusha-e hade då passerat sina konstnärliga höjdpunkter.
Toyokuni, Onoe Ensaburo I, ca 1800.
