Okubi-e 2

(Fortsättning på Okubi-e 1)

I Osaka 1840 började Utagawa Sadamasu göra okubi-e i litet format och i små, privat distribuerade upplagor. Han använde det mest förstklassiga material som stod till buds, och gjorde verkligt exklusiva saker. Ett bra exempel är hans Kataoka Ichizo som Mitsuhide Akechi, från 1841. Ett mästerverk i sitt slag.

Sadamasu, Kataoka Ichizo som Mitsuhide Akechi, 1841

Det stora geniet av Osakakonstnärerna var Konishi Hirosada. Se på det här porträttet av Onoe Tamizo II som Torii Matasuke. Skådespelaren framställer en hederlig man som blivit lurad att göra något som nu dömer honom till självmord.

Hirosada, Onoe Tamizo II  som Torii Matasuke

Konstnärerna måste vara försiktiga. 1840 kom lagar, som helt förbjöd skådespelarporträtt. De var tvungna att maskera porträtten som illustrationer eller annat, och träsnitten tillverkades i små osignerade och diskreta upplagor. 1847 luckrades lagen upp, men formatet kom att bibehållas genom den sista blomstringen av okubi-e, på 1860-talet, genom konstnärer som Utagawa Kunisada och Toyohara Kunichika. Med dem flyttades centrum återigen till Edo (dåtidens namn på Tokyo).

Kunisada, Ichikawa Danzo VI as Kakogawa Honzo, 1860

Kunichika, Kawarazaki Gonnosuke as Daroku, ca 1869

Okubi-e 1

Okubi-e är en gren av ukiyo-e som utgör porträtt med huvud och torso, men inget mer. Bara en person på bilden. Det började med kabukiskådespelare, men blev med tiden också krigare och bijin, vackra kvinnor, speciellt kurtisaner.

Det första verket som var ren okubi-e var förmodligen Matsumoto Kôshirô IV som Tsurunosuke av Katsukawa Shunkō (1743-1812), och det gör Shunkō till genrens skapare.

Shunkō, Matsumoto Kôshirô IV som Tsurunosuke

Det första träsnittet som var renodlad okubi-e.

Flera konstnärer provade den nya stilen. Utagawa Kunimasa gjorde det här porträttet på skådespelaren Ichikawa Ebizo i en shibaraku-roll 1796.

Kunimasa, Ichikawa Ebizo i en shibaraku-roll

En del av Toshusai Sharakus verk är definitivt okubi-e, t.ex. följande karikatyr från 1794.

Sharaku, Nakazō Nakamura II as Edobee

Kitagawa Utamaro började tillämpa stilen på annat än kabukiskådespelare, framför allt kvinnor. Som de här två: Kvinna torkar svett, från 1798 och Hanaogi från Ogiya-uchi från nångång 1790-1795.

Utamaro, Kvinna torkar svett

Utamaro, Hanaogi från Ogiya-uchi

År 1800 förbjöds okubi-e av japans shogun, orsaken är oklar. Porträttering fortsatte naturligtvis och okubi-e-lik konst förekom, men inte renodlad okubi-e. En renässans kom emellertid, nämligen i Osaka på 1840-talet.

(Fortsätter i "Okubi-e 2".)

Hishikawa Moronobu

Hishikawa Moronobu (1618-1694) var inte den förste konstnären som skapade ukiyo-e, men han var den förste store ukiyo-e-mästaren och han blev en förebild för många som följde efter. Han var välutbildad i både hantverk och akademiskt måleri och hade studerat måleri i både Tosa- och Kanostil. Dessutom studerade han träsnitt för Kanbunmästaren, som av allt att döma var hans mentor.

Moronobu producerade massor. Han sägs ha illustrerat mer än 100 böcker, men ibland är det svårt att avgöra vad som är hans verk, eftersom en hel del är osignerat.

Hans träsnitt är svartvita, ibland handmålade efteråt. Träsnitt med färg i trycket kom inte förrän senare.

De följande två trycken är bokillustrationer.

 Moronobu, Fem Kvinnor

Moronobu, Fasaner

Nästa två tryck är eftermålade. Den första helt, den andra lite mer sparsamt. I mitt tycke är den sparsamt målade bättre. Handmålande i efterhand kan väldigt lätt förstöra ett tryck.

Moronobu, Skönhet, blickande tillbaka.

Moronobu, Kärlekspar

Musikinstrumentet på sista träsnittet är en shamisen. Det är ett instrument som ibland förekommer på japanska träsnitt. Att spela traditionella japanska musikinstrument som shamisen och shakuhachi var (och är fortfarande) en självklar del av en geishas färdigheter.

Yakusha-e - Kabukimotiv

Yakusha-e är en annan stor gren av ukiyo-e. Strängt tolkat betecknar termen porträtt av kabukiskådespelare, men i praktiken kan vi räkna in kabukiscener i motivkretsen. En hel del av träsnitten i stilen var reklamaffischer för kabukiföreställningar.

Kabuki är en form av teater, som var tidens stora genre i den japanska populärkulturen. Det är en sorts stiliserat dansdrama med en särpräglad och stundtals grotesk make-up-stil.

Yakusha-e var ingen statisk konststil, utan utvecklades genom åren. Den förste som skapade verk i renodlad stil var sannolikt Torii Kiyonobu (1664-1729). Han tillhörde den så kallade Torii-skolan, och skapade bland annat en bok med porträtt av kabukiskådespelare. Stilen han utvecklade påverkade efterföljarna och det hävdas ibland att han påverkade även kabukins utveckling. Hans bilder var mycket stiliserade och dramatiska.

Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Nakamura Kanzaburô and Senseki Hikosaku

Ett riktigt stilbrott kom med Katsukawa Shunshō. Han började under 1760-talet att porträttera enskilda skådespelare detaljerat, och hans efterföljare i den så kallade Katsukawa-skolan forsatte på den linjen.

Shunshō, Skådespelaren Ichikawa Danjuro

Mellan 1794 och 1795, en mycket kort tid, producerades ett antal tryck av Toshusai Sharaku. Han är den mest särpräglade av artisterna inom yakusha-e, och kan mycket väl ses som dess höjdpunkt. Hans still är så individuell att den aldrig kopierades av några efterföljare.

Sharaku,

Ichikawa Yaozo lll in the Role of Fuwa no Banzaemon Shigekatsu,

1794

Utagawa Toyokuni, som producerade sina bästa verk 1794-1796, anses vara en av de främsta på "storhövdade" porträtt. Hans efterföljare, Utagawa-skolan, fortsatte porträttera kabukiskådespelare, men yakusha-e hade då passerat sina konstnärliga höjdpunkter.

Toyokuni, Onoe Ensaburo I, ca 1800.