I Osaka 1840 började Utagawa Sadamasu göra okubi-e i litet format och i små, privat distribuerade upplagor. Han använde det mest förstklassiga material som stod till buds, och gjorde verkligt exklusiva saker. Ett bra exempel är hans Kataoka Ichizo som Mitsuhide Akechi, från 1841. Ett mästerverk i sitt slag.
Sadamasu, Kataoka Ichizo som Mitsuhide Akechi, 1841
Det stora geniet av Osakakonstnärerna var Konishi Hirosada. Se på det här porträttet av Onoe Tamizo II som Torii Matasuke. Skådespelaren framställer en hederlig man som blivit lurad att göra något som nu dömer honom till självmord.
Hirosada, Onoe Tamizo II som Torii Matasuke
Konstnärerna måste vara försiktiga. 1840 kom lagar, som helt förbjöd skådespelarporträtt. De var tvungna att maskera porträtten som illustrationer eller annat, och träsnitten tillverkades i små osignerade och diskreta upplagor. 1847 luckrades lagen upp, men formatet kom att bibehållas genom den sista blomstringen av okubi-e, på 1860-talet, genom konstnärer som Utagawa Kunisada och Toyohara Kunichika. Med dem flyttades centrum återigen till Edo (dåtidens namn på Tokyo).
Kunisada, Ichikawa Danzo VI as Kakogawa Honzo, 1860
Kunichika, Kawarazaki Gonnosuke as Daroku, ca 1869