Tōshūsai Sharaku

Man vet ingenting om Tōshūsai Sharaku. Han var aktiv bara tio månader under 1794-1795 och presenterade en unik stil. Han är uppenbarligen påverkad av Katsukawa Shunshô, men driver allting mycket långt. Hans bilder är verkligen porträtt, groteska, nästan som karikatyrer. Rent av fula. Man ser genast på en bild att den är gjord av Sharaku. Ingen imiterade honom. Bilderna är dynamiska och utstrålar energi och framställer både skådespelaren och rollen, i ett slags dubbelt intryck.

Var han ett excentriskt geni, vars skaparkraft exploderade under mindre än ett år, eller var det kanske någon av de kända mästarna som använde den pseudonymen för ett tillfälligt stilexperiment? Det har föreslagits att det skulle kunna vara Hokusai. Men det finns många teorier. Svaret får vi aldrig veta.

Sharakus konst togs inte emot väl av samtiden, men eftervärlden ser i honom en av de allra största mästarna.

Hans motiv var till övervägande delen porträtt på kabukiskådespelare. För övrigt var det sumobrottare eller krigare.

Sharaku

Actors Ichikawa Omezô as Tomita Hyôtarô and Ôtani Oniji III as Kawashima Jibugorô

1794

Sharaku

Actor Iwai Hanshiro lV as Otoma, Daughter of Ohina from Inamuragasaki in Kamakura

1794

Sharaku

Actors Matsumoto Kôshirô IV as Magoemon and Nakayama Tomisaburô as Umegawa

1794

Sharaku

Bando Hikosaburō III as Obi-ya Chōeimon and Iwai Hanshirō IV as Shinano-ya Ohan

1795

Titta hur realistiskt det här kvinnoporträttet är. Det framgår mycket tydligt att det i själva verket är en man. Kvinnor fick inte spela kabuki, alla kvinnoroller spelades av män. En sån skådespelare, som spelade kvinnoroller, kallades onnagata. I Sharakus realistiska och karikerande stil, är ansiktsdragen grova och manliga.

Sharaku

Nakayama Tomisaburô, also called Ômiya Kinsha, as Ohisa

1794

Sharaku

Ichikawa Omezô as the Manservant Ippei

1794

Sharaku

Bandô Mitsugorô II as Ishii Genzô in the Play Hana Ayame Bunroku Soga

1794

Sharaku

Ichikawa Ebizo IV (Danjuro V) as Takemura Sadanoshin from the Play Koi Nyobo Somewake Tazuna

1794

Sist ska vi se porträttet på Ôtani Oniji III som Yakko Edobei, Sharakus förmodligen mest berömda bild.

Sharaku

Ôtani Oniji III as Yakko Edobei in the Play Koinyôbô Somewake Tazuna

1794

Se också:

Ukiyo-e of the Week: Sharaku

Okubi-e 1

Okubi-e är en gren av ukiyo-e som utgör porträtt med huvud och torso, men inget mer. Bara en person på bilden. Det började med kabukiskådespelare, men blev med tiden också krigare och bijin, vackra kvinnor, speciellt kurtisaner.

Det första verket som var ren okubi-e var förmodligen Matsumoto Kôshirô IV som Tsurunosuke av Katsukawa Shunkō (1743-1812), och det gör Shunkō till genrens skapare.

Shunkō, Matsumoto Kôshirô IV som Tsurunosuke

Det första träsnittet som var renodlad okubi-e.

Flera konstnärer provade den nya stilen. Utagawa Kunimasa gjorde det här porträttet på skådespelaren Ichikawa Ebizo i en shibaraku-roll 1796.

Kunimasa, Ichikawa Ebizo i en shibaraku-roll

En del av Toshusai Sharakus verk är definitivt okubi-e, t.ex. följande karikatyr från 1794.

Sharaku, Nakazō Nakamura II as Edobee

Kitagawa Utamaro började tillämpa stilen på annat än kabukiskådespelare, framför allt kvinnor. Som de här två: Kvinna torkar svett, från 1798 och Hanaogi från Ogiya-uchi från nångång 1790-1795.

Utamaro, Kvinna torkar svett

Utamaro, Hanaogi från Ogiya-uchi

År 1800 förbjöds okubi-e av japans shogun, orsaken är oklar. Porträttering fortsatte naturligtvis och okubi-e-lik konst förekom, men inte renodlad okubi-e. En renässans kom emellertid, nämligen i Osaka på 1840-talet.

(Fortsätter i "Okubi-e 2".)

Yakusha-e - Kabukimotiv

Yakusha-e är en annan stor gren av ukiyo-e. Strängt tolkat betecknar termen porträtt av kabukiskådespelare, men i praktiken kan vi räkna in kabukiscener i motivkretsen. En hel del av träsnitten i stilen var reklamaffischer för kabukiföreställningar.

Kabuki är en form av teater, som var tidens stora genre i den japanska populärkulturen. Det är en sorts stiliserat dansdrama med en särpräglad och stundtals grotesk make-up-stil.

Yakusha-e var ingen statisk konststil, utan utvecklades genom åren. Den förste som skapade verk i renodlad stil var sannolikt Torii Kiyonobu (1664-1729). Han tillhörde den så kallade Torii-skolan, och skapade bland annat en bok med porträtt av kabukiskådespelare. Stilen han utvecklade påverkade efterföljarna och det hävdas ibland att han påverkade även kabukins utveckling. Hans bilder var mycket stiliserade och dramatiska.

Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Nakamura Kanzaburô and Senseki Hikosaku

Ett riktigt stilbrott kom med Katsukawa Shunshō. Han började under 1760-talet att porträttera enskilda skådespelare detaljerat, och hans efterföljare i den så kallade Katsukawa-skolan forsatte på den linjen.

Shunshō, Skådespelaren Ichikawa Danjuro

Mellan 1794 och 1795, en mycket kort tid, producerades ett antal tryck av Toshusai Sharaku. Han är den mest särpräglade av artisterna inom yakusha-e, och kan mycket väl ses som dess höjdpunkt. Hans still är så individuell att den aldrig kopierades av några efterföljare.

Sharaku,

Ichikawa Yaozo lll in the Role of Fuwa no Banzaemon Shigekatsu,

1794

Utagawa Toyokuni, som producerade sina bästa verk 1794-1796, anses vara en av de främsta på "storhövdade" porträtt. Hans efterföljare, Utagawa-skolan, fortsatte porträttera kabukiskådespelare, men yakusha-e hade då passerat sina konstnärliga höjdpunkter.

Toyokuni, Onoe Ensaburo I, ca 1800.