Shunga är benämningen på måleri och träsnittskonst med erotiska motiv. I själva verket är det ett av de första motiven i ukiyo-e, kanske det allra första. Kanbunmästaren arbetade i övervägade grad med shunga. Tidiga ukiyo-e-mästare som Hishikawa Moronobu och Sugimura Jihei skapade massor - shunga utgör ca 25% av Moronobus produktion och mer än 60% av Jiheis - och de flesta ukiyo-e-konstnärer fram till ukiyo-e-periodens slut, vid Meijirestaurationen, sysslade i större eller mindre grad med shunga.
Shunga är mer eller mindre explicit. Det kan vara förfinad erotik men också rena sexscener med tydligt avbildade könsorgan.
Syftet med shunga har diskuterats, och det finns flera förslag. Ett är naturligtvis att shunga fyllde en rent pornografisk nisch, men en del verk kan ha ingått i "sexmanualer", pedagogiska verk avsedda för unga brudar att ta del av inför bröllopet. Inget hindrar väl att båda de uppfattningarna, och kanske någon mera, till en del skulle kunna vara riktiga.
Shunga benämns ibland på japanska som warai-e, vilket betyder "skrattbilder". Det antyder inte komik, utan att de är overkliga, att de behandlar nånting utanför normal anständighet.
Å andra sidan får man inte glömma att den japanska synen på sex vid den tiden skiljde sig markant från den västerländska. Kurtisaner var en slags konstnärer inom sitt fack och sex sågs närmast som en konstart.
Allt förrändrades vid Meijirestaurationen. 1872 promulgerades Ishiki kaii jorei (förordningen om offentlig moral), som bland annat förbjöd erotisk konst.
