Chūshingura är en hel genre i japansk konst och omfattar såväl litteratur, film och teater, som bildkonst. Ordet översätts vanligen till engelska som "The Treasury of Loyal Retainers" och innefattar historier och framställningar baserade på den berömda berättelsen om de 47 ronin, en verklig historisk händelse.
En "ronin" är en herrelös Samuraj, och att vara en ronin är en mycket besvärlig situation. I det feodala Japan måste man ha en plats i hierarkin för att riktigt existera.
De 47 ronin blev herrelösa på grund av att deras daimyo, deras feodalherre, Asani Naganori, av Shogun beordrats begå seppuku, rituellt självmord, varefter Asani Naganoris län helt konfiskerades. Det var ett straff för att han försökt (men misslyckats) att döda Kira Yoshinaka, som var Shogunatets ceremonimästare.
De 47 ronin hämnades. Den 15 december 1702 dödade de Kira Yoshinaka, högg av hans huvud, tvättade det och lade det på ett altare framför sin döde herres grav, varefter de också av Shogun beordrades att begå seppuku. De begravdes vid sidan av Asani Naganori.
Historien är inte moraliskt, religiöst eller ens juridiskt okontroversiell. Somliga hävdar att de 47 ronin begick ett brott, medan andra anser att de uppfyllde sin plikt in i det sista, och förtjänar vördnad för detta. Men det är den populära uppfattningen än idag att de till det yttersta uppfyllde vad lojaliteten kräver. Lojalitet slår an djupa strängar i japansk föreställningsvärd och historien om de 47 ronin återkommer ständigt i japansk litteratur, film, teater, TV, bildkonst, osv. Den har till och med gjorts som opera och balett.
Den första konstnärliga tolkningen av historien var en bunrakupjäs (dockteater), Kanadehon Chūshingura, som hade premiär i Osaka redan 1748 och kom som kabukipjäs redan samma år. Efter det, betecknas alla framställningar och konstnärliga verk som bygger på händelsen som "Chūshingura".
En "ronin" är en herrelös Samuraj, och att vara en ronin är en mycket besvärlig situation. I det feodala Japan måste man ha en plats i hierarkin för att riktigt existera.
De 47 ronin blev herrelösa på grund av att deras daimyo, deras feodalherre, Asani Naganori, av Shogun beordrats begå seppuku, rituellt självmord, varefter Asani Naganoris län helt konfiskerades. Det var ett straff för att han försökt (men misslyckats) att döda Kira Yoshinaka, som var Shogunatets ceremonimästare.
De 47 ronin hämnades. Den 15 december 1702 dödade de Kira Yoshinaka, högg av hans huvud, tvättade det och lade det på ett altare framför sin döde herres grav, varefter de också av Shogun beordrades att begå seppuku. De begravdes vid sidan av Asani Naganori.
Historien är inte moraliskt, religiöst eller ens juridiskt okontroversiell. Somliga hävdar att de 47 ronin begick ett brott, medan andra anser att de uppfyllde sin plikt in i det sista, och förtjänar vördnad för detta. Men det är den populära uppfattningen än idag att de till det yttersta uppfyllde vad lojaliteten kräver. Lojalitet slår an djupa strängar i japansk föreställningsvärd och historien om de 47 ronin återkommer ständigt i japansk litteratur, film, teater, TV, bildkonst, osv. Den har till och med gjorts som opera och balett.
Den första konstnärliga tolkningen av historien var en bunrakupjäs (dockteater), Kanadehon Chūshingura, som hade premiär i Osaka redan 1748 och kom som kabukipjäs redan samma år. Efter det, betecknas alla framställningar och konstnärliga verk som bygger på händelsen som "Chūshingura".
Asani Naganoris och de 47 ronins gravar finns i Sengaku-ji, ett Zentempel i Tokyo. Där håller man varje år en festival den 14 december, till minne av de 47 ronin.
Asano Naganoris grav i Sengaku-ji
(Bilden är "in the Public Domain".)
Motiv från Chūshingura (Treasury of Loyal Retainers/47 ronin) förekommer
ofta i ukiyo-e, inte sällan som yakusha-e, med skådespelarporträtt
eller scener från teateruppsättningar av historien. Läsare av bloggen
har sett det många gånger, men vi ska titta direkt på en del exempel i
de följande artiklarna.