Utagawa Toyoharu

Utagawa Toyoharu (1735?-1814) grundade den senare så framgångsrika Utagawa-skolan. Han är speciellt känd för uki-e, en stil som skapar djup med geometriskt perspektiv. Den förste som gjorde uki-e var Okumura Masanobu (möjligen Torii Kiyodata före det), men Toyoharu var den förste som gjorde uki-e som nishiki-e, som fullfärgstryck, och han introducerade landskapsbilden i ukiyo-e.

I slutet av livet tycks han ha ägnat sig uteslutande åt målning.

Bland Toyoharus läromästare fanns Ishikawa Toyonobu och Nishimura Shigenaga. Det är möjligt att han studerade direkt under dem eller nån av dem, men källorna är oense i den frågan.

Arvet efter Utagawa Toyoharu manifesteras i hur medlemmarna av Utagawa-skolan utvecklades. Där finns namn som Hiroshige, Kuniyoshi och Kunisada.

Han påverkade också målarkonsten och utvecklingen av en stil som kallas Rinpa-skolan. Men vi ska inte fördjupa oss i hans måleri, åtminstone inte nu. Vi koncentrerar oss på hans träsnittskonst.

Utagawa Toyoharu

Furyu Mu-Tamagawa

Utagawa Toyoharu

Ushiwakamaru and Benkei on Gojô Bridge

Utagawa Toyoharu

Yoshino Kenuke no to

Utagawa Toyoharu

The Seven Gods of Good Fortune at Play

Utagawa Toyoharu

The Theaters in Sakai-chō and Fukiya-chō on Opening Night

Utagawa Toyoharu

Moon Viewing in Mid-Autumn

Utagawa Toyoharu

Sanjūsangen-dō in Kyoto

Utagawa Toyoharu

Shin Ôhashi and Nakasu at Fukagawa in Edo

Utagawa Toyoharu

Momotarō and His Animal Friends Conquer the Demons

Utagawa Toyoharu

King Chou and his queen watching beacons

Utagawa Toyoharu

Act VII (Shichidanme)

Från serien Perspective Pictures of the Storehouse of Loyal Retainers

Isoda Koryusai

Isoda Koryusai (1735-1790) kom från samuraiklassen, något som var mycket ovanligt bland träsnittskonstnärerna. Det gav honom speciella förbindelser och intressen. Bland annat var han intresserad av falkar, naturstudier och litteratur. Hans motivkrets innefattade dessa ämnen (blom- och fågelstudier kallas kacho-e) likväl som shunga och framförallt bijinga. Han var Harunobus konstnärlige arvtagare, och blev den andre nishike-e-mästaren i ordningen. Möjligen hade han studerat direkt för Harunobu.

Han hade också en speciell smak för hashira-e, pelartryck, långa, smala tryck - och han återinförde en orange färg, rostfärg, gjord av järnoxid, som man annars nästan slutat använda. Han tycks ha varit mycket förtjust i den roströda nyansen.

Koryusai är speciellt känd för Hinagata wakana no hatsu moyo, en serie med kurtisaner och deras mode.

Klämd i tiden mellan Harunobu och Kiyonaga, två av de riktigt stora mästarna, har Koryusai kommit i skymundan. Konstnärligt når han kanske inte deras klass, speciellt inte då det gäller bijinga, men han förtjänar mer uppmärksamhet än han brukar få. Hans produktion och mångsidighet är enorm, och han tillförde konsten en hel del.

Exemplen nedan innehåller inte några hashira-e, pelartryck. Ämnet kommer att behandlas separat.

Isoda Koryusai

Myna

ca. 1775

Isoda Koryusai

Copper Pheasants on Cherry Tree

1770-1780

Isoda Koryusai

Cranes, Waves and Sun

Isoda Koryusai

Waterbirds and Iris

Isoda Koryusai

The Armor-pulling Scene (Kusazuribiki) from the Tale of the Soga Brothers

Isoda Koryusai

Untitled Shunga

Tidigt 1770-tal

Isoda Koryusai

Courtesan playing the shamisen

ca. 1785

Isoda Koryusai

Kyōgen Performances by Geisha from the Green Houses during the Niwaka Festival

(Seirō geiko niwaka kyōgen zukushi)

ca. 1775

Isoda Koryusai

Autumn Moon in the New Yoshiwara (Shin Yoshiwara shûgetsu)

Från serien Fashionable Eight Views of Edo (Fûryû Edo hakkei)

1776-1781

Isoda Koryusai

Evening Bell (Banshô)

Från serien Eight Views of Fashionable Female Geisha (Fûryû geisha onna hakkei)

1773-1775

Isoda Koryusai

Meizan (or Nayama) of the Chôjiya

Från serien Models for Fashion-- New Year Designs as Fresh as Young Leaves

(Hinagata wakana no hatsu moyô)

1777-1778

Isoda Koryusai

The Evening Bell under the Watch-tower

ca. 1771

Isoda Koryusai

The Heron Maiden (Sagi musume)

Se också: Ukiyo-e of the Week: Koryusai

Suzuki Harunobu

Suzuki Harunobu (ca. 1725-1770) inledde nånting helt nytt. Han var den som utvecklade nishiki-e, så kallade brokadtryck. Det var det slutgiltiga steget för att kunna göra fullfärgstryck, träsnitt med full färgskala. Tidigare var man mer begränsad och kunde bara göra tryck med 2, 3, eller som mest 4 färger.

Harunobu utvecklade nishiki-e när han arbetade med en liten subgenre av ukiyo-e, e-goyomi, almanackstryck. Därför kan man sätta en exakt tidpunkt på det första nishiki-e-trycket. Det var 1765.

Hans tidiga verk var bra men inte extraordinära. Han studerade för Nishikawa Sukenobu, som påverkade honom mycket, och visar också influenser från Nishimura Shigenaga, Kano-skolans måleri och Torii-skolans träsnitt. Det var först när han kom i kontakt med ett antal intellektuella samuraier som försåg honom med finansiella resurser, som han på allvar började experimentera med teknik, material, format och stilar, och blev den innovative mästare eftervärlden känner honom som.

Hans motivkrets spänner över hela det spektrum som ukiyo-e bestod av vid hans tid, men han är kanske mest känd för bijinga. Hans kvinnor var inte bara kurtisaner, utan även flickor från vardagslivet. Och när han utvecklat nishiki-e, kom ett mycket tydligt framträdande tillskott i bilderna: han har ofta en färg som bakgrund. Innan nishiki-e, saknade träsnitten i allmänhet bakgrundsfärg.

Vi ska se några exempel på Harunobus konst.

Harunobu, Courtesan with Attendants on Parade

Efter 1766

Harunobu, Courtesan Watching Two Kamuro Make a Snow Dog

1767-1768

Harunobu, Flowers

Från serien Fashionable Snow, Moon and Flowers

1768-1769

Harunobu, Young Couple by a Gate in Snow

1768-1769

Harunobu, Lovers Sharing an Umbrella

1760-talet

Harunobu, Girl Practicing Calligraphy representing Knowledge

Från serien The Five Virtues

ca 1767

Harunobu, Parody of the Yûgao Chapter of the Tale of Genji

1766

Den sista bilden är inte så färgglad, men jag tar med den för att visa att Harunobu hade ett mera varierat motivval än ovanstånde exempel antyder.

Harunobu, Kingfisher and Morning Glories

1765

Se också: Ukiyo-e of the Week: Harunobu

Surimono & E-goyomi - del 2

(Fortsättning på Surinomo & E-goyomi del 1.)

Här ska vi se exempel på e-goyomi, almanackstryck. Det är inte alltid lätt att hitta den gömda informationen. Värre än så, det är ibland omöjligt om man inte vet vad man ska leta efter.

Fastän e-goyomi är en marginell subgenre av ukiyo-e, hade den stor betydelse, eftersom det var då han arbetade med e-goyomi, Harunobu experimenterade med, och kom att utveckla, nishiki-e - dvs brokadtrycket eller fullfärgstrycket. Det var en mycket viktig innovation i träsnittstekniken.

Hokusai - e-goyomi, 1792

Okubo Tadanobu - e-goyomi - 1765 (8:de månaden)

 Gyokuen - surimono - e-goyomi - 1867

Keisai Eisen - Shunga - e-goyomi - 1825

Harunobu, e-goyomi, unsigned (1765-1767)

Harunobu - e-goyomi

 Harunobu

Young Woman Tying Obi Beside Bamboo Bench (Omarbetat e-goyomi)

1765

Harunobu - e-goyomi

Mitate (parodi) på Kanzan och Jittoku, två välkända kinesiska buddhistmunkar.

Bijinga 1

Binjinga, som bokstavligen betyder "bild av vackra människor", är bilder med vackra kvinnor, under Edotiden (ukiyo-e) ofta geishor och kurtisaner. Det var ett populärt motiv redan från början av perioden och står sig genom hela eran. Praktiskt taget alla ukiyo-e-konstnärerna gjorde bijinga. Det är en av de stora grenarna av ukiyo-e.

Termen bijinga slutar inte med Edoperioden, den används om bilder av vackra kvinnor även senare. Men det ska vi inte diskutera vidare just nu, vi håller oss till Edoperioden och ukiyo-e.

Kvinnor som avbildas i kabukimotiv och skådespelarporträtt är inte bijinga. Under Edoperioden var det nämligen förbjudet för kvinnor att spela teater, alla kvinnoroller spelades av män. En sån skådespelare, som spelade kvinnoroller, kallades Onnagata.

Men låt oss titta på bijinga. Vi börjar med tre stora ukiyo-e-konstnärer som ofta sammankopplas med genren: Utamaro, Harunobu och Kiyonaga.

Kitigawa Utamaro (1753-1806) var en av de få ukiyo-e-mästarna som nådde landsomfattande (i Japan) berömmelse under sin livstid. Han är också en av dem vars inflytande i sinom tid sträckte sig ända till Europa, där han framför allt inspirerade de franska impressionisterna.

Kitagawa Utamaro, The Hour of the Horse

Från serien The Twelve Hours in the Yoshiwara

ca. 1794

Kitagawa Utamaro

Three beauties of the present time

ca. 1793

Suzuki Harunobu (1725-1770) är en av de stora pionjärerna inom ukiyo-e. Han utvecklade nishiki-e, så kallat brokadtryck, vilket gjorde att man kunde använda betydligt fler färger än tidigare. Vi ska diskutera nishiki-e mer i detalj senare.

Harunobus bijinga är avvikande i den meningen att kimonon spelar en underordnad roll. Hos de flesta andra ukiyo-e-konstnärer är kimonons fall och mönster oerhört centralt.

Suziki Harunobu, Woman Visiting the Shrine in the Night

Suzuki Haronobu, Bijin på en veranda

Torii Kiyonaga (1752-1815) betraktas som en av de främsta bijingamästarna. Han tillhör generationen efter Harunobu.

 Torii Kiyonaga, Two Women Standing

Från serien Tosai Yuri Bijin Awase

Torii Kiyonaga

Nippori/Koto Hana Ju-kei

Torii Kiyonaga, The Merchant

 Från serien Beauties Illustrating the Four Social Classes

1779

(Fortsätter i Bijinga 2)