Okumura Masanobu

Okumura Masanobu (1686-1764) var en av de tidiga ukiyo-e-konstnärerna, och han skapade både träsnitt och målningar. Av allt att döma var han självlärd, men tog intryck av Hishikawa Moronobu respektive Torii Kiyonobu.

Masanobu har kommit lite i skymundan, men han tillhör definitivt de allra främsta då det gäller den speciella genre som kallas urushi-e, lacktryck, en genre som han möjligen var först med. Man strödde metallpulver över färgen för att ge ett intryck av japansk lack. Stilen igenkänns framförallt på kraftiga svarta linjer.

Han provade också negativa tryck, dvs vita linjer och svart bakgrund, en stil som kallas ishizuri-e.

I början sysslade Masanobu främst med illustration, och övergick sen till album med serier av tryck, där han ibland visar på influenser från tidigare japansk konst, t ex toba-e från 1100-talet. Men han experimenterade hela tiden med såväl stilar på träsnitt som motivval, perspektiv och format, och en del av resultaten kom att påverka den efterföljande konsten.

Han kom dock aldrig att göra flerfärgstryck. Han gjorde tvåfärgstryck respektive svartvita tryck som ibland handmålades i efterhand. Flerfärgstrycket skulle snart introduceras av nästa store mästare, Harunobu.

Okumura Masanobu lär för övrigt ha varit skaparen av serieboken, "the comic book".

 Okumura Masanobu, Tiger och Bambu, ca. 1725

handmålad

Okumura Masanobu

Kakemono-e, dvs en bildrulle

Okumura Masanobu

Chinese Sages Kyoyü and Söfu, late 1740s

Exempel på Ishizuri-e

Okumura Masanobu
 The Kabuki theater Ichimura-za in its early days

Exempel på Uki-e, perspektivbild

Okumura Masanobu

Tug of War - Seven Gods of Good Fortune

Okumura Masanobu

Murasaki Shikibu från serien Ukiyo-e Genji

ca 1710

Okumura Masanobu

Ishiyama Genda, från en namnlös serie med krigare

Okumura Masanobu

Skådespelarna Nakamura Kiyozô som Yaoya Oshichi och Onoe Kikugorô I som Kichisaburô

1740

Nishimura Shigenaga

Nishimura Shigenaga (1697-1756) arbetade främst med urushi-e, lacktryck, och benizuri-e, "rose prints", och experimenterade med västerländska perspektiv (uki-e) och olika motiv. Han gjorde förstås bijinga, men introducerade också naturstudier, framför allt blommor och fåglar. Dessutom anses han vara den förste som placerade sina figurer i en omgivning, i ett landskap, och också den förste som gjorde serier av berömda platser.

Nishimura Shigenaga, Hidari izutsu no mae, 1730

Nishimura Shigenaga

Perspektivbild, uki-e

Nishimura Shigenaga

Perspektivbild, uki-e

Nishimura Shigenaga

The Shell of the Locust (Genji Utsusemi), no. 3

Från serien Genji in Fifty-Four Sheets (Genji gojûyonmai no uchi)

1735

Nishimura Shigenaga

Cranes and Chrysanthemums

Från serien Kashinsai

Nishimura Shigenaga

Mandarin Ducks, Iris, and Arrowheads

Miyagawa Chōshun

Miyagawa Chōshun (1683-1753) grundade Miyagawa-skolan. Han och hans elever sysslade uteslutande med måleri och gjorde inga träsnitt.

Chosun, Skönhet i snö

Chōshun var utbildad i Tosa- och Kano-måleri (skolor från före ukiyo-e) och hade dessutom studerat för Hishakawa Moronobu. Man kan även skönja stark påverkan från Kaigetsudō-skolan, som för övrigt också målade men inte gjorde träsnitt.

Chōshun, Kurtisan

Miyagawa Chōshuns motivval är huvudsakligen bijinga och shunga. Gestalterna är ovanligt fylliga för att vara ukiyo-e.

Chōshun, Shunga Trio

Kaigetsudō Ando

Kaigetsudō Ando (1671-1743) grundade Kaigetsudō-skolan inom ukiyo-e. Han gjorde aldrig några träsnitt utan ägnade sig helt åt målning. Han är tydligt influerad av Hishikawa Moronobu och Yoshida Hanbei, men har ändå en väldigt särpräglad egen stil, som kom att fortsätta genom hans skola.

Kaigetsudō Ando, Bijin, 1704-1711

Han och hans lärljungar sysslade företrädesvis med bijinga, huvudsakligen kurtisaner från Edos glädjekvarter, Yoshiwara. Bilderna är mycket fokuserade på kimonos, och gestalterna tycks existera i ett tomrum. Det ger ett speciellt overkligt och upphöjt intryck. 

Kaigetsudō Ando, Bijin

Kaigetsudō Ando blev indragen i en skandalhistoria som kallas Ejima-Ikusjima-affären, och det ändade hans karriär. Han blev förvisad från Edo tillsammans med samtliga inblandade.

Kaigetsudō Ando, Kurtisan med tjänarinna, 1710

Ibland har det varit omöjligt att avgöra huruvida ett verk är skapat av Kaigetsudō Ando själv. Det är mycket möjligt att en del målningar som tillskrivs honom har skapats av hans lärljungar.

Kaigetsudō Ando, Kurtisan med tjänarinna

Edoperioden - Tokugawashogunatet

Vad betyder "Edoperioden"?

Edo, vars namn nu är Tokyo, var närmast en liten fiskeby när Tokugawa Ieyasu 1603, efter ett långt inbördeskrig, tillförsäkrade sig shoguntiteln. Han förlade sin militärregim (det är vad shogunatet i realiteten var) till Edo, som hade varit centrum i det feodallän han hade innan han blev shogun.

Porträtt av Tokugawa Ieyasu, grundaren av Tokugawadynastin och Tokugawashogunatet

Målning av Kanō Tan'yū (1602-1674)

Verket är inte ukiyo-e, utan en målning från Kanō-skolan

Det var förenat med vissa svårigheter att få dit nån befolkning - det var ju en liten landsortshåla! Shogun tvingades ta till lagstiftning - en förordning som fastställde att varje feodalherre måste upprätthålla både ett hushåll i Edo och ett i sin egen hemstad. Feodalherren måste dessutom själv vistas i Edo en viss tid varje år och lämna familjen i Edo då han själv inte var där. Det var i praktiken ett gisslansystem.

Det fick Edo att snabbt växa - redan i slutet på 1600-talet var invånarantalet över en miljon - samtidigt som det stärkte shoguns makt. Shogunatet behölls inom klanen Tokugawa fram till Meijirestaurationen. Det var mer än 250 års relativ stabilitet, ett unikt tillstånd i det Japan som med bara korta tider av fred dittills haft ständiga inbördeskrig mellan olika feodalfamiljer. 

Det så kallade Tokugawashogunatet är själva sinnebilden för vad omvärlden ser som "gamla Japan". Det är också exakt sammanfallande med vad man kallar Edoperioden. Ändå var det snarare Kyoto som var den äldre Japanska kulturens centrum, där residerade också kejsaren. Edo var som stad en ung uppkomling, från början ett krasst maktcentrum med de totalt okonstnärliga och kulturellt ointresserade Tokugawashogunerna. Men med befolkningstillströmmningen kom också kulturen.

Shogunatet som institution är en unikt japansk statsform. Det fortlevde i nästan 700 år, mellan 1192 och 1867. Shogun var en militärdiktator, formellt underställd kejsaren (som hela tiden förblev Japans statsöverhuvud) - men i praktiken var shogun den verklige härskaren medan kejsaren fungerade som religiöst (Shinto) överhuvud.

Tokugawashogunatet varade mellan 1603 och 1867, och det är de år man brukar kalla Edoperioden. Den 3 september 1868 blev namnet Edo ändrat till Tokyo. Konstnärligt sett går det naturligtvis inte att sätta exakta tidsgränser. Man kan inte säga exakt när ukiyo-e började eller slutade eftersom såna förändringer sker gradvis. Ibland snabbt, men alltid steg för steg.

Intressant nog anses en av de omistliga delarna av ukiyo-e, kabukiteatern, ha skapats just 1603, av Izumo no Okuni. Från början kallades det kabuki odori. För övrigt är kabukiteater en konstart som fortfarande lever.

Yoshida Hanbei

Yoshida Hanbei var verksam ungefär 1664-1689. Han sysslade framför allt med träsnitt som bokillustrationer. Han lär ha skapat över 1000 illustrationer i alla möjliga sorts böcker. Hanbei var samtida med Hishikawa Moronobu och alltså en av de allra tidigaste ukiyo-e-konstnärerna.

Hans stil byggde framför allt på tidigare anonyma illustratörer i Kyoto-området, och man vet att han studerade för Shōgorō. Emellertid vet man inte hur omfattande de studierna var eller vem Shōgorō var - det finns inga signerade verk bevarade av honom.

Yoshida Hanbei, Sōgenbi,

från Shin Otogi Boko

Yoshida Hanbei var mångsidig i motivvalen men är mest känd för att ha illustrerat romaner av Saikaku (en ukiyo-e-författare) och en bok om kimonomode, vars titel på svenska skulle bli "Illustrerad Encyklopedi för Kvinnor".

Yoshida Hanbei, Korean Chrysanthemum Pattern,

från boken Illustrerad Encyklopedi för Kvinnor, 1687

Yoshida Hanbei, Carp in Waterfall Pattern

från boken Illustrerad Encyklopedi för Kvinnor, 1687

Bijinga 2

(Fortsättning av Bijinga 1)

Här följer någa fler exempel på bijinga.


Den första bilden är både okubi-e och bijinga på samma gång. Inget hindrar att en bild kan tillhöra flera genrer.

Keisai Eisen, Bijin, före 1848

Kikugawa Eizan, Beauty in snow

ca. 1820

Hosoda Eishi

Yasuhide/Shin-Rokkasen

Isoda Koryusai

Okanaya-uchi Naoe/Hinagata Wakana no Hatsumoyo,

ca. 1775

Isoda Koryusai

Tsunotamaya-uchi Kiyohana/Hinagata Wakana no Hatsumoyo

ca. 1775

Vi avslutar med två träsnitt av Tsukioka Yoshitoshi (1839-1892). Han var en sen ukiyo-e-konstnär som spänner över både Edo- och Meijitid. Dvs, han är på väg ut ur ukiyo-e och in i en annan period. Ändå kämpade han för att bevara gamla tekniska metoder. Han kan nog ses som en av de sista av de gamla träsnittsmästarna, kanske den allra siste.

 Tsukioka Yoshitoshi

 100 Aspects of the Moon - 11

 Tsukioka Yoshitoshi

Getsumei rinka bijin majiru

Bijinga 1

Binjinga, som bokstavligen betyder "bild av vackra människor", är bilder med vackra kvinnor, under Edotiden (ukiyo-e) ofta geishor och kurtisaner. Det var ett populärt motiv redan från början av perioden och står sig genom hela eran. Praktiskt taget alla ukiyo-e-konstnärerna gjorde bijinga. Det är en av de stora grenarna av ukiyo-e.

Termen bijinga slutar inte med Edoperioden, den används om bilder av vackra kvinnor även senare. Men det ska vi inte diskutera vidare just nu, vi håller oss till Edoperioden och ukiyo-e.

Kvinnor som avbildas i kabukimotiv och skådespelarporträtt är inte bijinga. Under Edoperioden var det nämligen förbjudet för kvinnor att spela teater, alla kvinnoroller spelades av män. En sån skådespelare, som spelade kvinnoroller, kallades Onnagata.

Men låt oss titta på bijinga. Vi börjar med tre stora ukiyo-e-konstnärer som ofta sammankopplas med genren: Utamaro, Harunobu och Kiyonaga.

Kitigawa Utamaro (1753-1806) var en av de få ukiyo-e-mästarna som nådde landsomfattande (i Japan) berömmelse under sin livstid. Han är också en av dem vars inflytande i sinom tid sträckte sig ända till Europa, där han framför allt inspirerade de franska impressionisterna.

Kitagawa Utamaro, The Hour of the Horse

Från serien The Twelve Hours in the Yoshiwara

ca. 1794

Kitagawa Utamaro

Three beauties of the present time

ca. 1793

Suzuki Harunobu (1725-1770) är en av de stora pionjärerna inom ukiyo-e. Han utvecklade nishiki-e, så kallat brokadtryck, vilket gjorde att man kunde använda betydligt fler färger än tidigare. Vi ska diskutera nishiki-e mer i detalj senare.

Harunobus bijinga är avvikande i den meningen att kimonon spelar en underordnad roll. Hos de flesta andra ukiyo-e-konstnärer är kimonons fall och mönster oerhört centralt.

Suziki Harunobu, Woman Visiting the Shrine in the Night

Suzuki Haronobu, Bijin på en veranda

Torii Kiyonaga (1752-1815) betraktas som en av de främsta bijingamästarna. Han tillhör generationen efter Harunobu.

 Torii Kiyonaga, Two Women Standing

Från serien Tosai Yuri Bijin Awase

Torii Kiyonaga

Nippori/Koto Hana Ju-kei

Torii Kiyonaga, The Merchant

 Från serien Beauties Illustrating the Four Social Classes

1779

(Fortsätter i Bijinga 2)

Torii Kiyonobu I

Torii Kiyonobu I (1664-1729) både målade och skapade träsnitt. Från början var han känd som Shōbei. 

Hans far var kabukiskådespelare och konstnär i Osaka och tillsammans flyttade de till Edo 1687. Där producerade Torii Kiyonobu I (troligen tillsammans med fadern) framför allt reklamaffischer och annat bildmaterial för Edos kabukiteatrar. I början mycket influerad av Moronobu, kom han snart att utveckla en egen stil, och han anses (ibland tillsammans med sin far) vara grundaren av Torii-skolan. Skolan stod hela tiden mycket nära kabukiteatrarna.

Torii Kiyonobu I skapade inte bara kabukitryck, även om det var huvudmotivet och det han blev mest känd för.

Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Saruwaka Sanzaemon och Matsumoto Koshirô

1699

Torii Kiyonobu I

Ichikawa Danjûrô och Fujita Hananojô

1710-1715

 Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Ogawa Zengoro, Ichimura Takenojo, Nakajima Mihoemon och Otani Hiroji

1718

Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Tamazawa Rinya och Nakamura Takezaburô

1718

Torii Kiyonobu I

Skådespelaren Yamashita Kinsaku I som Naniwazu

1723

Musha-e - Krigare

Musha-e betyder "bild av krigare", vilket innebär samuraier eller andra krigare från historia, litteratur eller legender. Kuniyoshi är den som mest förknippas med det begreppet och han är den store musha-e-mästaren. Det betyder dock inte att han är ensam i genren, även om han är dess stora dominant.

Här är några exempel på musha-e.

Utagawa Hiroshige

Taira no Kiyomori

1845

 Kunisada

Chinzei Hachiro Tametomo

ca. 1825

 Kuniyoshi

Haigô Gozaemon Hisamitsu

Från Taiheiki eiyû den

1848-1849

 Kuniyoshi

Hakkwaja Yôshun

Från Tsûzoku Suikoden gôketsu hyakuhachi-nin

1845-1853

Kuniyoshi

Nyûunryû Kôsonshô

Från Tsûzoku Suikoden gôketsu hyakuhachi-nin
1845-1853

Ehon - Bilderbok

Ehon, eller e-hon, betyder "bok med bilder" eller "bilderbok". 

Under Edo-perioden producerade man träsnittsillustrerade böcker i massor. Det är därför många tryck egentligen är bokillustrationer.

Bilderböcker producerades i Japan tidigare än så. Det började under Ashikagashogunatet (1337-1537), och slutade egentligen aldrig. Istället kom traditionen under påverkan av västerländsk konst och moderna begrepp om litterära magasin att förändras. Ehon förvandlades efter Edo-periodens slut gradvis till litterära magasin, som kom att ha en "ingångsbild", kuchi-e, som illustrerade innehållet. Bilderna utvecklades, både konstnärligt och tekniskt, och kuchi-e kan inte längre sägas vara ukiyo-e.

Senare, genom kombination av ehon och västerländska "comic books", kom man att utveckla vad vi idag känner som manga.

Jag har redan publicerat flera bilder från böcker, men vi kan ta några här speciellt med betoning på begreppet ehon.

Hokusai

En man och en kvinna betraktar en glasblåsare

Från Ehon Kyoka Yama Mata Yama, vol. 3, dubbel sida, illustration 6.

1804

Utamaro

Plockande av vårörter

Från Vol. 1 av Ehon shiki no hana [Blommor från de fyra årstiderna].

1801

Hokusai

Vridning och upphängning av färgat tyg

Från Ehon Azuma Asobi, sidan 38, höger.

1802

Suzuki Harunobu.

Sumaginu, från serien Ehon seiro bijin awase.

1770

Utagawa Kunimaru

Ehon inazuma sôshi