Japankonst

onsdag 18 maj 2016

Ginkô: Triptyker

Triptyker förekommer då och då inom ukiyo-e, det var ett sätt stt skapa större bilder. En triptyk är en stor bild som består av tre bilder i rad. Adachi Ginkô var förtjust i det formatet och använde det för såväl Pictures of ladies' etiquette, som historiska scener och samtidsskildringar som närmar sig nyhetsbilder. Vi ska se på några exempel.

Först två exempel från Pictures of ladies' etiquette (1890-1891)

Ginko

Från serien Pictures of ladies' etiquette

Ginko

Tea Ceremony

Från serien Pictures of ladies' etiquette

Så tar vi några historiska scener och samtidsskildringar av nyheter.

Ginko - Emperor Jimmu

from Stories from Nihongi

1891

Ginko

Short biography of Murasaki Shikibu

1891

Ginko

The Beginning of the Korean Incident (Sono hajime Chôsen hottan)

1894

Ginko

The great battle at Lushunkou (Ryojunko fukin daigekisen)

1894

Ginko

Great Victory at Port Arthur

November 1894

Ginko

Illustration of Severe Battle at Haicheng (Troligen)

1894

Ginko

News from Korea (Chôsen henpô)

1882

Ginko

View of the Issuance of the State Constitution in the State Chamber of the New Imperial Palace

Issuing the Meiji Constitution

1889

Läs också: Adachi Ginkô

lördag 14 maj 2016

Adachi Ginkô

Adachi Ginkô (aktiv 1874-1897) skapade bilder i flera genrer. Han studerade först måleri i västerländsk stil innan han började med ukiyo-e och träsnitt. Han började med yakusha-e, kabukimotiv, i Kunichikas stil, och gjorde också bijinga, bokillustrationer, landskap och satirer.

Ginkô är mest känd för serierna "Complete Issue of Top Battle Stories (Kōdan isseki yomikir)", en serie yakusha-e som publicerades 1874, respektive "Pictorial Outline of Japanese History (Dainippon shiryaku zue)", publicerad 1885-1889.

1889 publicerade han en parodi på ett av sina egna tryck, och det blev också en parodi på kejsar Meiji, som framställs som ett skelett. Ginkô fick fängelse i ett år och 50 yen i böter. Efter fängelset fortsatte han sitt arbete.

Här befinner vi oss i Meijiperioden, Edoperioden slutade vid Meijirestaurationen, och det är en delvis ny värld vi ser på bilderna. Det här är inte längre klassisk ukiyo-e, den stilen är på väg att försvinna.

En hel del av Ginkôs produktion är triptyker, vilket är en bild som består av tre bilder i rad. Triptyker lämpar sig inte så bra för den här bloggens format, men jag tar med flera av dem ändå, eftersom de är en viktig del av hans produktion. Det återfinns dock i ett separat inlägg.

Yakusha-e

De tre första från 1874

Ginko

Nakamura Kanjaku as Mihonotani Shirö Kunitoshi

Ginko

Nakamura Shikan as Puppeteer, Onoe Kikugorö as Osome

Ginko

Onoe Kikugorö as Female Daimyö

Ginko

O-memie/O-Edo shibai nenju-gyoji (Annual Events of the Edo Theatre)

1897

Ginko

Otsu Inari

Från serien Annual Events of the Theater in Edo (Ô-Edo shibai nenjû gyôji)

1897

Övrigt

Ginko

The Prostitute-Katsuyama

Ginko

Disguised as Woman - Abbreviated Japanese History

1885-1889

Ginko

Frogs Wrestling (Kawazu no sumô),

from the album Tawamure-e (Playful Pictures)

1885

Ginko

Tokugawa Ieyasu - Abbreviated Japanese History

1885-1889

Ginko

Tennō Yūryaku (Emperor Yūryaku)

later half 5th century

overpowers a large wild boar at Mount Katuragi in 461 AD

1896

Ginko

Tiger in the snow

1896

Se också:

Ukiyo-e of the Week - Ginkô

Ginkô: Triptyker

tisdag 10 maj 2016

Toyohara Kunichika

Toyohara Kunichika (1835-1900) är en framstående men mycket underskattad konstnär. Han är en av de sista ukiyo-e-mästarna, med ena foten inne i Meijiperioden. Hans passion var teatermotiv: yakusha-e - skådespelarporträtt och kabukiscener - utgör den största delen av hans produktion. Men han gjorde även en del annat, framför allt bijinga.

Toyohara Kunichika 1897

Photo by Hiraki

(Det lär vara det enda foto som togs på Kunichika, han ogillade fotografering.

Kanske för att det konkurrerade med hans bildkonst.)

Kunichika studerade för Utagawa Kunisada och för en Toyohara Chikanobu, som inte var densamme som den kände konstnären med det namnet. Den kände Chikanobu var i själva verket en av Kunichikas elever.

Hans egen särart visar sig inte minst i hur han använder färg. I den senare delen av hans verksamma liv kom anilinfärger, och de är mycket framträdande i den senare hälften av hans verk. Blålila och rött förekom inte på det sättet före honom. Fastän det är en konstnärlig innovation, är det ett steg bort från ukiyo-e och dess ofta drömska färgskalor. Meijitidens träsnitt befinner sig ett steg in i en ny tid. Ukiyo-e som stil, och den livsstil ukiyo-e representerade, är på väg att försvinna. Samtidigt håller fotograferingskonsten vid den tiden på att ta över mycket av träsnittens tidigare roll. Framför allt för porträtt, och vi får inte glömma att porträtt av kabukiskådespelare genomgående varit en mycket tungt vägande del av ukiyo-e.