Eishōsai Chōki

Eishōsai Chōki (aktiv omkring 1786-1808). Han studerade för Toriyama Sekien (som också var Utamaros lärare). Det är möjligt han var Sekiens adoptivson.

Chōkis motiv var huvudsakligen bijinga, men han gjorde också tryck med blommor och fåglar, och många bokillustrationer.

Eishōsai Chōki

Hinazuru of the Chôjiya, kamuro Tsuruji and Tsuruno

1793-1797

Eishōsai Chōki

 Title unknown

Eishōsai Chōki

Good and Evil Influences in the Yoshiwara

Eishōsai Chōki

Title Uknown

ca 1795

Eishōsai Chōki

A Boat among Blossoms on the First Tide of Spring

Eishōsai Chōki

Cat's Cradle

ca 1804

("Cat's cradle" är en lek där två personer växelvis tar ett sammanflätat band from varandras fingrar

på ett sätt så att det alltid bildas ett symmetriskt mönster.)

Eishōsai Chōki

New Years Parade of the Beauties of the Green Houses

1783-1792

Koto

En koto är ett traditionellt japanskt musikinstrument, närmast en cittra, med normalt 13 strängar. Olika stämningar förekommer. Ursprunget är det kinesiska instrumentet zheng, som kom till Japan på 600- eller 700-talet.

Ursprungligen en del av aristokratins kultur, kom det att under Edoperioden bli vanligt att köpmannaklassens döttrar lärde sig spela koto. Det ansågs vara kultiverat.

Koto förekommer på träsnitt från Edoperioden, dock inte i samma utsträckning som shamisen.

Keisai Eisen, Potted Pine Tree and Koto

Utamaro

Yosooi of the Matsusaya with her Kamuro Nioi Tomeki and Yosaoi Plllaying a Koto

1796-1802

Yashima Gakutei, Woman with Koto

ca 1822

Kunisada - Listening to the Koto

1851

Hokusai, Two Women with a Koto

Toyohara Kunichika, Koto and Shamisen Players

1881

Toriyama Sekien - Bokashi

Toriyama Sekien (1712–1788) var en folklorespecialist och från början målare i Kanō-skolan. Han utövade även träsnittskonst. Hans mest kända verk är katalogiseringarna av yōkai, folkloristiska, övernaturliga varelser, som publicerades i e-hon-serier, Hyakki Yagyō.

The Illustrated Night Procession of A Hundred Demons (1776)

The Illustrated One Hundred Demons from the Present and the Past (1779)

Supplement to The Hundred Demons from the Present and the Past (1780)

The Illustrated Bag of One Hundred Random Demons (1784)

Annars är Sekien mest känd för att ha varit lärare åt Utamaro, en av de största inom ukiyo-e.

Bokashi är vad som på engelska kallas "gradation". Det är en teknik är få ett färgfält att gradvis övergå till en annan nyans, ljusare eller mörkare, genom att manuellt lägga olika mycket färg på ett fuktigt träblock innan man trycker med det. Man måste göra det för varje blad man trycker, så de blir inte helt identiska.

Den förste som gjorde det var Toyiyama Sekien, i Sekien gafu, 1774. Tekniken kom att flitigt användas av konstnärer som Hokusai och Hiroshige. Inte minst med himmel och vatten. Förändringen i nyans ger en illusion av djup.

Toriyama Sekien, Sekien gafu, 1774

Toriyama Sekien, The Magnifying Glass, ca 1775

Toriyama Sekien, Nekomata

Från Night Procession of One Hundred Demons

1776

Toriyama Sekien, Tengu

Från Night Procession of One Hundred Demons

1776

Toriyama Sekien, Kasha

Från Night Procession of One Hundred Demons

1776

Toriyama Sekien, Kejōrō

Från One Hundred Demons from the Present and the Past

1779

Toriyama Sekien, Nyūnaisuzume

Från One Hundred Demons from the Present and the Past

1779

Toriyama Sekien, Ōkubi

Från One Hundred Demons from the Present and the Past

1779

Toriyama Sekien, Byōbunozoki

Från Supplement to The Hundred Demons from the Present and the Past

1780

Toriyama Sekien, Oboroguruma

Från Supplement to The Hundred Demons from the Present and the Past

1780

Toriyama Sekien, Narigama

Från The Illustrated Bag of One Hundred Random Demons

1784

Toriyama Sekien, Nyoijizai

Från The Illustrated Bag of One Hundred Random Demons

1784

Shamisen

En shamisen är ett tresträngat instrument (ordet betyder "tre strängar") som i grunden är mest besläktat med en västerländsk banjo.

En banjo, till skillnad från gitarren, har sitt ihåliga inre täckt med skinn både fram och bak. Det har även en shamisen. De riktiga kännarna vill ha kattskinn, det anses vara det bästa. För de något mindre avancerade finns idag instrument med syntetiskt material istället för skinn. (Vilket för övrigt gäller banjon också.)

Instrumentet, som spelas med plektrum, härstammar från ett kinesiskt musikinstrument, sanxian, som kom från Kina till Okinawa på 1500-talet, och sen därifrån till Sakkai i Osaka, också på 1500-talet. 

Shamisen spelas på en mängd olika sätt, med olika stämningar och även en viss skillnad i instrumentets proportioner. Det används som soloinstrument eller för ackompanjemang, och det används i musik till traditionell teater. Det har även använts i nutida pop- och rockmusik.

Att spela shamisen ingick i en geishas utbildning, och instrumentet förekommer relativt mycket i träsnitt från Edoperioden.

Torii Kiyonaga

Onoe Matsusuke Playing the Shamisen, with a Courtesan and a Kamuro

1782

Kitagawa Utamaro

Flowers of Edo

ca. 1800

Utagawa Toyokuni I

The actor Ichikawa Monnosuke in the role of Yao-ya Oshichi.

1818-1825

Utagawa Kunisada

One Hundred Poets and Beauties

1810- eller 20-talet

Utagawa Kunisada

Shamisen Player

1847-1852

Utagawa Yoshitora

Shamisen player

1860-talet

Det följande trycket är i strikt mening inte ukiyo-e. Det gjordes 1914 av Ishii Hakutei, en konstnär som försökte återuppliva värderingarna från ukiyo-e, samtidigt som han var modern. I hans serie "Tolv Vyer från Tokyo" kontrasterar han i alla bilderna, precis som i trycket nedan, en traditionell kvinna i förgrunden mot en bakomliggande modern vy av Tokyo. Den stilen kallas shin-hanga.

Ishii Hakutei

Twelve Views of Tokyo-- Shitaya

1914