Bijinga 1

Binjinga, som bokstavligen betyder "bild av vackra människor", är bilder med vackra kvinnor, under Edotiden (ukiyo-e) ofta geishor och kurtisaner. Det var ett populärt motiv redan från början av perioden och står sig genom hela eran. Praktiskt taget alla ukiyo-e-konstnärerna gjorde bijinga. Det är en av de stora grenarna av ukiyo-e.

Termen bijinga slutar inte med Edoperioden, den används om bilder av vackra kvinnor även senare. Men det ska vi inte diskutera vidare just nu, vi håller oss till Edoperioden och ukiyo-e.

Kvinnor som avbildas i kabukimotiv och skådespelarporträtt är inte bijinga. Under Edoperioden var det nämligen förbjudet för kvinnor att spela teater, alla kvinnoroller spelades av män. En sån skådespelare, som spelade kvinnoroller, kallades Onnagata.

Men låt oss titta på bijinga. Vi börjar med tre stora ukiyo-e-konstnärer som ofta sammankopplas med genren: Utamaro, Harunobu och Kiyonaga.

Kitigawa Utamaro (1753-1806) var en av de få ukiyo-e-mästarna som nådde landsomfattande (i Japan) berömmelse under sin livstid. Han är också en av dem vars inflytande i sinom tid sträckte sig ända till Europa, där han framför allt inspirerade de franska impressionisterna.

Kitagawa Utamaro, The Hour of the Horse

Från serien The Twelve Hours in the Yoshiwara

ca. 1794

Kitagawa Utamaro

Three beauties of the present time

ca. 1793

Suzuki Harunobu (1725-1770) är en av de stora pionjärerna inom ukiyo-e. Han utvecklade nishiki-e, så kallat brokadtryck, vilket gjorde att man kunde använda betydligt fler färger än tidigare. Vi ska diskutera nishiki-e mer i detalj senare.

Harunobus bijinga är avvikande i den meningen att kimonon spelar en underordnad roll. Hos de flesta andra ukiyo-e-konstnärer är kimonons fall och mönster oerhört centralt.

Suziki Harunobu, Woman Visiting the Shrine in the Night

Suzuki Haronobu, Bijin på en veranda

Torii Kiyonaga (1752-1815) betraktas som en av de främsta bijingamästarna. Han tillhör generationen efter Harunobu.

 Torii Kiyonaga, Two Women Standing

Från serien Tosai Yuri Bijin Awase

Torii Kiyonaga

Nippori/Koto Hana Ju-kei

Torii Kiyonaga, The Merchant

 Från serien Beauties Illustrating the Four Social Classes

1779

(Fortsätter i Bijinga 2)

Torii Kiyonobu I

Torii Kiyonobu I (1664-1729) både målade och skapade träsnitt. Från början var han känd som Shōbei. 

Hans far var kabukiskådespelare och konstnär i Osaka och tillsammans flyttade de till Edo 1687. Där producerade Torii Kiyonobu I (troligen tillsammans med fadern) framför allt reklamaffischer och annat bildmaterial för Edos kabukiteatrar. I början mycket influerad av Moronobu, kom han snart att utveckla en egen stil, och han anses (ibland tillsammans med sin far) vara grundaren av Torii-skolan. Skolan stod hela tiden mycket nära kabukiteatrarna.

Torii Kiyonobu I skapade inte bara kabukitryck, även om det var huvudmotivet och det han blev mest känd för.

Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Saruwaka Sanzaemon och Matsumoto Koshirô

1699

Torii Kiyonobu I

Ichikawa Danjûrô och Fujita Hananojô

1710-1715

 Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Ogawa Zengoro, Ichimura Takenojo, Nakajima Mihoemon och Otani Hiroji

1718

Torii Kiyonobu I

Skådespelarna Tamazawa Rinya och Nakamura Takezaburô

1718

Torii Kiyonobu I

Skådespelaren Yamashita Kinsaku I som Naniwazu

1723

Musha-e - Krigare

Musha-e betyder "bild av krigare", vilket innebär samuraier eller andra krigare från historia, litteratur eller legender. Kuniyoshi är den som mest förknippas med det begreppet och han är den store musha-e-mästaren. Det betyder dock inte att han är ensam i genren, även om han är dess stora dominant.

Här är några exempel på musha-e.

Utagawa Hiroshige

Taira no Kiyomori

1845

 Kunisada

Chinzei Hachiro Tametomo

ca. 1825

 Kuniyoshi

Haigô Gozaemon Hisamitsu

Från Taiheiki eiyû den

1848-1849

 Kuniyoshi

Hakkwaja Yôshun

Från Tsûzoku Suikoden gôketsu hyakuhachi-nin

1845-1853

Kuniyoshi

Nyûunryû Kôsonshô

Från Tsûzoku Suikoden gôketsu hyakuhachi-nin
1845-1853

Ehon - Bilderbok

Ehon, eller e-hon, betyder "bok med bilder" eller "bilderbok". 

Under Edo-perioden producerade man träsnittsillustrerade böcker i massor. Det är därför många tryck egentligen är bokillustrationer.

Bilderböcker producerades i Japan tidigare än så. Det började under Ashikagashogunatet (1337-1537), och slutade egentligen aldrig. Istället kom traditionen under påverkan av västerländsk konst och moderna begrepp om litterära magasin att förändras. Ehon förvandlades efter Edo-periodens slut gradvis till litterära magasin, som kom att ha en "ingångsbild", kuchi-e, som illustrerade innehållet. Bilderna utvecklades, både konstnärligt och tekniskt, och kuchi-e kan inte längre sägas vara ukiyo-e.

Senare, genom kombination av ehon och västerländska "comic books", kom man att utveckla vad vi idag känner som manga.

Jag har redan publicerat flera bilder från böcker, men vi kan ta några här speciellt med betoning på begreppet ehon.

Hokusai

En man och en kvinna betraktar en glasblåsare

Från Ehon Kyoka Yama Mata Yama, vol. 3, dubbel sida, illustration 6.

1804

Utamaro

Plockande av vårörter

Från Vol. 1 av Ehon shiki no hana [Blommor från de fyra årstiderna].

1801

Hokusai

Vridning och upphängning av färgat tyg

Från Ehon Azuma Asobi, sidan 38, höger.

1802

Suzuki Harunobu.

Sumaginu, från serien Ehon seiro bijin awase.

1770

Utagawa Kunimaru

Ehon inazuma sôshi