Tōshūsai Sharaku

Man vet ingenting om Tōshūsai Sharaku. Han var aktiv bara tio månader under 1794-1795 och presenterade en unik stil. Han är uppenbarligen påverkad av Katsukawa Shunshô, men driver allting mycket långt. Hans bilder är verkligen porträtt, groteska, nästan som karikatyrer. Rent av fula. Man ser genast på en bild att den är gjord av Sharaku. Ingen imiterade honom. Bilderna är dynamiska och utstrålar energi och framställer både skådespelaren och rollen, i ett slags dubbelt intryck.

Var han ett excentriskt geni, vars skaparkraft exploderade under mindre än ett år, eller var det kanske någon av de kända mästarna som använde den pseudonymen för ett tillfälligt stilexperiment? Det har föreslagits att det skulle kunna vara Hokusai. Men det finns många teorier. Svaret får vi aldrig veta.

Sharakus konst togs inte emot väl av samtiden, men eftervärlden ser i honom en av de allra största mästarna.

Hans motiv var till övervägande delen porträtt på kabukiskådespelare. För övrigt var det sumobrottare eller krigare.

Sharaku

Actors Ichikawa Omezô as Tomita Hyôtarô and Ôtani Oniji III as Kawashima Jibugorô

1794

Sharaku

Actor Iwai Hanshiro lV as Otoma, Daughter of Ohina from Inamuragasaki in Kamakura

1794

Sharaku

Actors Matsumoto Kôshirô IV as Magoemon and Nakayama Tomisaburô as Umegawa

1794

Sharaku

Bando Hikosaburō III as Obi-ya Chōeimon and Iwai Hanshirō IV as Shinano-ya Ohan

1795

Titta hur realistiskt det här kvinnoporträttet är. Det framgår mycket tydligt att det i själva verket är en man. Kvinnor fick inte spela kabuki, alla kvinnoroller spelades av män. En sån skådespelare, som spelade kvinnoroller, kallades onnagata. I Sharakus realistiska och karikerande stil, är ansiktsdragen grova och manliga.

Sharaku

Nakayama Tomisaburô, also called Ômiya Kinsha, as Ohisa

1794

Sharaku

Ichikawa Omezô as the Manservant Ippei

1794

Sharaku

Bandô Mitsugorô II as Ishii Genzô in the Play Hana Ayame Bunroku Soga

1794

Sharaku

Ichikawa Ebizo IV (Danjuro V) as Takemura Sadanoshin from the Play Koi Nyobo Somewake Tazuna

1794

Sist ska vi se porträttet på Ôtani Oniji III som Yakko Edobei, Sharakus förmodligen mest berömda bild.

Sharaku

Ôtani Oniji III as Yakko Edobei in the Play Koinyôbô Somewake Tazuna

1794

Se också:

Ukiyo-e of the Week: Sharaku

Shakuhachi

En shakuhachi är en japansk bambuflöjt av en typ som utvecklades under Azuchi-Momoyama-perioden (1573 - 1603), ur en äldre flöjt, hitoyogiri, och fick sin slutgiltiga form under Edoperioden. Shakuhachin är forfarande i bruk medan hitoyogirin slutade användas redan på 1700-talet. Bambuflöjten kom dock från Kina redan på 500-talet e.Kr. Det finns en hel släktlinje bambuflöjter som leder fram till den moderna Shakuhachin:

Gagaku shakuhachi, användes ungefär 600-800-talen. 

Tempuku, ungefär 1100-talet.

Hitoyogiri, Muromachiperioden (1382-1573) till Edoperioden. 

Miyogiri och Fuke shakuhachi från 1600-talet och framåt. 

Modern shakuhachi från 1900-talet och framåt.

En shakuhachi spelas vertikalt och har fem hål. Fyra för fingrar och ett för tummen. Stämningen är en pentatonisk mollskala, men finger och blåsteknik gör tonurvalet större. Modern shakuhachi finns även med annat hålantal.

Komusô, vandrande Zenmunkar av Fukesekten, som också var spioner för Shogunatet, förrändrade formen så att flöjten även kunde användas som vapen.

Shakuhachispel förbjöds vid Meijirestaurationen, antagligen fruktade kejsaren spionmunkarna. När det efter en tid tilläts igen, var det uteslutande som ackompangemang till andra instrument. Först senare tilläts solospel igen, och då hade en stor del av Fukemunkarnas tradition försvunnit.

Shakuhachi förekommer på träsnitt inom ukiyo-e. 

Tre Shakuhachispelare.

Den förste av Suzuki Harunobu, den andre av Kitao Shigemasa och den tredje av Okumura Masanobu

Harunobu, Couple Playing a Duet on Koto and Shakuhachi

1767-1768

Kitao Shigemasa, Woman Holding an Insect Cage and Woman Playing the Shakuhachi

1777

Gosei, Shakuhachi and its cover

Torii Kiyonaga,

Young Man, Older Man, and Woman Dressed as Komusô

1781 

Utagawa Kuniyoshi

Kuniyoshi moyô shôfuda tsuketari genkin otoko

1845

Hashira-e - Pelartryck

Hashira-e, pelartryck, är en term som refererar till formatet, till mycket långsmala tryck. Långsmala på höjden. 

Många av ukiyo-e-konstnärerna provade att göra pelartryck. Isoda Koryusai är speciellt känd för detta. Men det finns hashira-e av många av de stora namnen: Harunobu, Okumura Masanobu, Toyokuni I, Kiyonaga, Utamaro, Hokusai, och många fler. Medan den långsmala formen bjuder specialla kompositionsproblem och kan vara ganska effektfull då den utnyttjas väl, gör den sig inte särskilt bra på en bildskärm. Vi ska emellertid titta på några hashira-e.

Ishikawa Toyonobu

Courtesan of Osaka, Left Sheet of a Triptych (Sanpuku tsui, Ôsaka, hidari)

1745

Harunobu

Taoist Immortals Spying on a Young Beauty

1768

Kikugawa Eizan

Shoki

1740-1750

Utagawa Toyokuni I

1790

Isoda Koryusai

Courtesan Imitating Guan Yu (Kan'u)

Isoda Koryusai

Courtesan Strolling with Child Attendant

1773

Kitagawa Utamaro

The Lovers

1780

Kitagawa Utamaro

Mother and Child

Kitagawa Utamaro

Komurasaki of the Miuraya and Shirai Gompachi (Miuraya Komurasaki Shirai Gompachi)

ca. 1800

Utagawa Kunisada

Bijin

1844

Utagawa Toyoharu

Utagawa Toyoharu (1735?-1814) grundade den senare så framgångsrika Utagawa-skolan. Han är speciellt känd för uki-e, en stil som skapar djup med geometriskt perspektiv. Den förste som gjorde uki-e var Okumura Masanobu (möjligen Torii Kiyodata före det), men Toyoharu var den förste som gjorde uki-e som nishiki-e, som fullfärgstryck, och han introducerade landskapsbilden i ukiyo-e.

I slutet av livet tycks han ha ägnat sig uteslutande åt målning.

Bland Toyoharus läromästare fanns Ishikawa Toyonobu och Nishimura Shigenaga. Det är möjligt att han studerade direkt under dem eller nån av dem, men källorna är oense i den frågan.

Arvet efter Utagawa Toyoharu manifesteras i hur medlemmarna av Utagawa-skolan utvecklades. Där finns namn som Hiroshige, Kuniyoshi och Kunisada.

Han påverkade också målarkonsten och utvecklingen av en stil som kallas Rinpa-skolan. Men vi ska inte fördjupa oss i hans måleri, åtminstone inte nu. Vi koncentrerar oss på hans träsnittskonst.

Utagawa Toyoharu

Furyu Mu-Tamagawa

Utagawa Toyoharu

Ushiwakamaru and Benkei on Gojô Bridge

Utagawa Toyoharu

Yoshino Kenuke no to

Utagawa Toyoharu

The Seven Gods of Good Fortune at Play

Utagawa Toyoharu

The Theaters in Sakai-chō and Fukiya-chō on Opening Night

Utagawa Toyoharu

Moon Viewing in Mid-Autumn

Utagawa Toyoharu

Sanjūsangen-dō in Kyoto

Utagawa Toyoharu

Shin Ôhashi and Nakasu at Fukagawa in Edo

Utagawa Toyoharu

Momotarō and His Animal Friends Conquer the Demons

Utagawa Toyoharu

King Chou and his queen watching beacons

Utagawa Toyoharu

Act VII (Shichidanme)

Från serien Perspective Pictures of the Storehouse of Loyal Retainers

De Japanska Namnen

Normalt har Japanska namn familjenamnet först och egennamnet sist. Suzuki Harunobu betyder alltså att familjenamnet är Suzuki och egennamnet Harunobu. 

När det gäller ukiyo-e-konstnärerna signerar de sällan med sitt civila namn. De flesta använder en eller flera signaturer och pseudonymer. Många av dem byter pseudonym flera gånger under livet. Det kan bli mycket rörigt att reda ut vem som är vem och vilka olika namn som egentligen leder till samma person.

Ofta har de tagit namn efter sin läromästare eller den skola de tillhör. Namnen markerar då konstnärlig släktskap snarare än, som i vanliga namn, biologiskt släktskap. Alla "Utagawa" eller "Torii", till exempel, anger skolan, inte en familj i konventionell mening. Ibland numrerar de samma namn också. Som i Torii Kiyonobu II, eller Hiroshige II. I det senare fallet är det ett "egennamn" som numreras.

Isoda Koryusai

Isoda Koryusai (1735-1790) kom från samuraiklassen, något som var mycket ovanligt bland träsnittskonstnärerna. Det gav honom speciella förbindelser och intressen. Bland annat var han intresserad av falkar, naturstudier och litteratur. Hans motivkrets innefattade dessa ämnen (blom- och fågelstudier kallas kacho-e) likväl som shunga och framförallt bijinga. Han var Harunobus konstnärlige arvtagare, och blev den andre nishike-e-mästaren i ordningen. Möjligen hade han studerat direkt för Harunobu.

Han hade också en speciell smak för hashira-e, pelartryck, långa, smala tryck - och han återinförde en orange färg, rostfärg, gjord av järnoxid, som man annars nästan slutat använda. Han tycks ha varit mycket förtjust i den roströda nyansen.

Koryusai är speciellt känd för Hinagata wakana no hatsu moyo, en serie med kurtisaner och deras mode.

Klämd i tiden mellan Harunobu och Kiyonaga, två av de riktigt stora mästarna, har Koryusai kommit i skymundan. Konstnärligt når han kanske inte deras klass, speciellt inte då det gäller bijinga, men han förtjänar mer uppmärksamhet än han brukar få. Hans produktion och mångsidighet är enorm, och han tillförde konsten en hel del.

Exemplen nedan innehåller inte några hashira-e, pelartryck. Ämnet kommer att behandlas separat.

Isoda Koryusai

Myna

ca. 1775

Isoda Koryusai

Copper Pheasants on Cherry Tree

1770-1780

Isoda Koryusai

Cranes, Waves and Sun

Isoda Koryusai

Waterbirds and Iris

Isoda Koryusai

The Armor-pulling Scene (Kusazuribiki) from the Tale of the Soga Brothers

Isoda Koryusai

Untitled Shunga

Tidigt 1770-tal

Isoda Koryusai

Courtesan playing the shamisen

ca. 1785

Isoda Koryusai

Kyōgen Performances by Geisha from the Green Houses during the Niwaka Festival

(Seirō geiko niwaka kyōgen zukushi)

ca. 1775

Isoda Koryusai

Autumn Moon in the New Yoshiwara (Shin Yoshiwara shûgetsu)

Från serien Fashionable Eight Views of Edo (Fûryû Edo hakkei)

1776-1781

Isoda Koryusai

Evening Bell (Banshô)

Från serien Eight Views of Fashionable Female Geisha (Fûryû geisha onna hakkei)

1773-1775

Isoda Koryusai

Meizan (or Nayama) of the Chôjiya

Från serien Models for Fashion-- New Year Designs as Fresh as Young Leaves

(Hinagata wakana no hatsu moyô)

1777-1778

Isoda Koryusai

The Evening Bell under the Watch-tower

ca. 1771

Isoda Koryusai

The Heron Maiden (Sagi musume)

Se också: Ukiyo-e of the Week: Koryusai

Kitao Shigemasa

Kitao Shigemasa (1739?-1820) var antagligen självlärd, men det är också möjligt att han studerade för Nishimura Shigenaga. Uppgifterna går isär i den frågan. Han var skicklig men saknade större originalitet och hans produktion var ganska liten. I första hand illustrerade han böcker och huvudmotiven var geishor och i någon mån naturstudier. Vad han möjligen var först med var dramatiska grupperingar av figurerna i bijinga. Det skulle senare tas efter av t.ex. Utamaro.

Kitao Shigemasa samarbetade stundtals med Katsukawa Shunshō. Ur det samarbetet kom t.ex. serien "Silkworm Cultivation" [Kaiko yashinai gusa], ca 1772 och bokillustrationerna till "Mirror of Competing Beauties of the Green Houses" [Seirō bijin awase sugata kagami], ca. 1776.

Han grundade en skola, Kitao-skolan, och bland hans elever märks Santō Kyōden och Kubo Shunman.

Shigemasa är också känd för sin poesi och sin kalligrafi.

Kitao Shigemasa

Birds and Cherry

Kitao Shigemasa

Sketches of Birds and Flowers (Hanatori sharei zu), Vol. 3

Kitao Shigemasa

Cranes and Sun

Kitao Shigemasa

View of Daigo-ji Temple in Eastern Kyoto (Rakuyô Daigo zu)

ca. 1800

Kitao Shigemasa

The Courtesans Chozan, Senzan, and Toyoharu of the Chojiya

Från serien A Mirror of Beautiful Women in the Green Houses (Seiro bijin awase sugata, kagami)

1776

Kitao Shigemasa

Servant Applying Medicinal to Geisha's Arm

Kitao Shigemasa

 Från boken Ehon musha waraji (Picture Book: The Warrior's Sandals)

1787

Kitao Shigemasa

Ôharame and Black Ox

1765-1772

Kitao Shigemasa

Skådespelarna Yoshizwa Sakinosuke som Ômi no Okane och Nakamura Matsue som Hanago

Kitao Shigemasa

No. 3, Settsu Province (Daisan, Settsu)

Från serien Six Jewel Rivers in the Floating World (Ukiyo Mu Tamagawa)

Kitao Shigemasa

Cherry Blossoms at Asuka Hill (Asukayama no ôka)

From an untitled series of famous places in Edo

Kitao Shigemasa

Beauties dancing the Oyster Catchers dance

Series: Enshi Odori Fuzoku - Beautiful dance customs

Kitao Shigemasa

Clear Day at Matsuchiyama,

Från serien Eight Views of the Sumida River (Sumidagawa hakkei)

Kitao Shigemasa

Raising Silkworms. No. 2

Kitao Shigemasa

The Temple of the Five Hundred Arhats in Honjo (Honjo Gohyaku Rakan)

From an untitled series of famous places in Edo

Kitao Shigemasa

Two Beauties

Från serien Beauties of the Eastern Quarter (Tôhô bijin no zu)

1775

Kitao Shigemasa

View of the Inari Shrine at Masaki (Masaki Inari no kei)

From an untitled series of famous places in Edo

Kitao Shigemasa

No. 10, from the series Silkworm Cultivation (Kaiko yashinai gusa)

1772